Vilken sorts lajvande jag gillar

Den tredje delen av lajvbloggutmaningen undrar vilket typ av lajvande jag gillar.

Jag har faktiskt inte provat på så många typer av lajv trots att jag hållit på ett tag nu. Mest fantasy, men jag har också fuskat i vampyrlajv och Changeling.

Nya sätt att lajva på utvecklas. Det är metalajv och det är airsoft lajv och ditten och datten. Alla tjatar på att jag ska prova de enormt utvecklande metalajven och någon gång ska jag faktiskt göra det. Jag vill bara hitta ett som har en positiv grundton (eftersom de ofta är så intensiva) och som jag känner mig bekväm med.

Tills dess föredrar jag klassiska fantasylajv. Där får det gärna vara intensivt och jobbigt och tungt och hårt. Så länge det finns stunder då jag kan pausa, stanna upp och med mitt lajvande ta mig ur en situation där jag inte känner mig bekväm nog för att fortsätta lajva. Fast det är klart att det lika gärna får vara trevligt. Byfest, dans och stim och stoj. Jag kan också uppskatta de där ögonblicken då jag sitter på bron till huset och nålbinder på en socka och ser bylivet pågå på gårdsplanen nedanför, men det är ju de stora och gärna adrenalinpumpande händelserna man minns och talar om länge länge efteråt. Den och den eller den personen som spelade så bra och som gjorde lajvet så fantastiskt.

Ett lajv med mycket goda chanser till bra runtslängande.

Jag gillar fyslajvande och med det menar jag inte bofferstrid utan jag gillar när folk tar i min roll och sliter och slänger och jag gillar att själv kunna grabba tag i nån och dra med dem vare sig det är för att visa personen något vackert jag hittat en bit bort, eller för att kunna hota människan tills jag får det jag vill ha. En scen jag älskade var när en vän dängde till en annan vän med soppskålen, full av kall soppa, mitt i ett gräl. Det var så fint på något sätt när soppan rann ned över ansikte och kläder. Och ja, naturligtvis frågade hon off lite diskret om hon fick först. Man får inte förstöra andras utrustning, men det säger väl sig självt.