Idag hade jag velat åka iväg och handarbetat tillsammans med folk. Det är roligare så, ni vet. Ett potatiskok satte stopp för det. Ja, inte potatisarna i sig, men jag insåg att om man blir andfådd och helt slut av att koka potatis, ja då har man kanske kvar lite av förkylningen i kroppen.
Jag bestämde mig i alla fall för att sticka lite på min grå Ingrid. Rensningen av UFOn måste ju börja någonstans. Men idag var inte en handarbetsdag...
Efter att ha repat upp en hel rapport stämmer det fortfarande inte. Jag. Blir. Galen! Fluffluddigt garn också, helt hopplöst att repa. Jag vill inte, jag vill inte, jagvillverkligenintebehövarepauppenrapporttill! Gnnnnngh! Och sambon säger att jag får stickförbud om jag blir sådär arg. Så nu ligger Ingrid och skäms och jag kastar suktande blickar på henne. Ingrid, Ingrid. Jag tycker ju om dig! Du är hyggligt lätt att ha att göra med egentligen. Mjuk och du kommer bli så fin! Det är nog bara inte vår dag idag. Låt oss ta en paus från varandra och reda ut det här imorgon. Okej?
