Suck

Jag gör tappra försök att brickväva medan jag försöker bli frisk. Det går dåligt. Båda delarna. Jag är hes och snuvig och febrig och brickväven trasslar ihop sig och uppför sig allmänt illa. Jag skulle kunna visa precis hur illa, men det är inte en syn för känsliga så jag låter bli.

Hemma från Knutpunkt

Hemkommen sedan i söndags från Knutpunkt, ett lajvkonvent som roterar runt Skandinavien. Det hålls omväxlande i Sverige, Danmark, Norge och Finland. I år var det Sveriges tur och det hela gick av stapeln på Fiskeboda, ett fint ställe i Julita, massor av gutefår hade de också. Mycket bräkiga eftersom de precis hade lammat. Mitt hjärta smälte lite varje dag jag såg dem. En fladdemus fick vi minsan se mitt på ljusa dagen också.

Själva konventet var mycket intressant och öppnade en del tankar på saker man kan ta sig för på lajv med en vettig grupp. Jag gick inte på några av de små mer eller mindre experimentella lajv som pågick under helgen. Det är lite för mycket mörker och ångest i den typen av lajv för att jag ska palla med det i min stressade vardag. En snubbe undrade om det vore trist att göra ett upplyftande lajv som ett experiment. Jag hejar på förslaget med pompoms och visselpipa! In med lite mer roligheter bland "prettolajvandet" säger jag!

En skola av vikt

Kom av olika anledningar att tänka på min gamla skola. Västerås Konstskola.
Den har varit nedläggningshotad och får mycket mindre pengar nu än vad den tidigare fått. Det är synd och tragiskt. För det första kostar den inte mycket som det är och den ger så mycket till så många och har så gjort genom åren.

Det finns de som menar att konst inte är nödvändigt. Att det är rikemansbarn som håller på med sådant. Och jag har en förståelse för varför det är så många med rika föräldrar som håller på. Konstskolorna i Stockholm och i stora delar av landet kostar multum att gå på. Västerås är ett andningshål för alla som inte har föräldrar med mer pengar än tid att spendera dem. Visst går det att spara ihop till terminsavgifterna i Stockholm med lån och extrajobb och slit. Men hur mycket ger det i längden? Hur kan man koncentrera sig på att utveckla sin skapandeprocess när man hela tiden svettas över att man inte har råd med material eller terminsavgiften nästa termin?

Konsten är viktig på många plan, mer än bara målarkuddandet, eller dansandet, eller vad det nu kan vara. Tack vare att jag har lärt mig fungera och arbeta på ett visst sätt genom konsten klarar jag också att ta till mig mer abstrakta tänkesätt än jag tidigare förstod mig på. Det har hjälpt mig mycket, inte minst i högskolevärlden. Det har gett mig uthållighet och en förståelse för att det finns ett sätt att tänka på som inte bygger på det verbala, utan något annat, något mer svårgripbart. Det ger mig i längden fler saker att koppla samman med varandra i kreativitetsprocessen och kreativitet är det nya svart!

Om man inte gillar broccoli behöver man ju inte äta det.

Det finns saker jag fascineras över. Att en lång tråd kan bli ett plagg bara genom att man gör en massa öglor i en viss ordning och med rätt redskap. Att vi kan prata i en mobiltelefon från andra sidan jorden och ändå hörs det hela vägen, trådlöst. Såna saker. Och så är jag förstås helt otroligt nyfiken på hur man gör en egen broccoli-ocarina!

Kuddöverdrag

Jag lovade en vän att sy kuddöverdrag i födelsedagspresent. Så kom hon med tyget och nu är de klara. Hoppas hon gillar dem.

Aprilväder

"kvack"

Det märks att det är april.
Strålande sol, mulet, hagel och strilande fint vårregn på en och samma dag.

Bye bye radio

Här stod en gång ett hus. Ett fint vitt hus med stora, något rotiga fönster. Rotiga för att radioamatörerna hängde där med alla sina pryttlar. Jag gillade det! Gillade tanken på att det fortfarande finns radioamatörer och att jag påmindes om det varje gång jag gick förbi. Nu är det kaffeved, vilket jag känner är lite trist. Som jag förstår det hade de inte längre råd med hyran. Så jag antar att man kommer att göra något coolt och häftigt på den lilla marksnutt som blev kvar.

Nu ger vi järnet... (ha..ha..)

Här ska boostas så att jag kan levla och få mer mana!
Eller, ja. Tydligen behöver jag få i mig mer järn. Inget konstigt för folk i min ålder och av mitt kön har jag förstått. Detta ska alltså ske medelst järndroppar. Det smakar lite som blöt hund luktar utblandat med järn och obehagligt svag apelsinjuice sötad med aspartam. Dessutom mår jag illa av dem.

Till skillnad från denna röra gillar jag ju faktiskt leverpastej, men den mjölk- och glutenfria är hutlöst dyr jämfört med den vanliga. Fast blir jag pigg och glad kanske man kan ta sig råd? I värsta fall får jag väl hitta någon gjutjärnspanna att slicka på. Som en saltsten ni vet.

Den stora tvättardagen

Hittad på the graphics fairy

Idag har det varit stor tvättdag hos oss. STOR! Det hänger kläder på tork högt och lågt. Det ligger vikt tvätt på varenda vågrät yta och det luktar jättegott i hela lägenheten. Jag har hunnit med att sy klart ett par kuddöverdrag också och hälsa på en vän. Fantastiskt.

Nya brickor

Vi hann med att pyssla lite när jag hälsade på Pral också. Brickbandsbrickor gjorde vi av mjölkkartong. Precis såna som jag visat tidigare, men med tejpad kant runt för något bättre hållbarhet. Billiga brickor som sagt var, men de håller inte i evigheter förstås.

Paradhandduk

Inte så sned som den ser ut på fotot :)

Titta titta vad jag hittade! Jag tyckte den såg bekant ut. Min handstil och jag kände dessutom igen både tyg och motiv och färgen på bandet som kantar alltihop. Jag har sytt en paradhandduk åt Pral en gång i tiden, men helt och hållet glömt bort det. Nu låg den i hennes kök och poserade för mig när jag kom dit. Trevligt!

Det är nästan alltid roligt att hitta gamla grejer man gjort, men glömt bort :D

Bläckplumpen

Vi har fått en inneboende. Han heter Bläckplumpen (även känd under namnet Spökplumpen) Han har bosatt sig i vår skrivare, men vägrar att betala hyra. Så är det med onda världsförgörare vet ni.

I bästa Sverker-anda känner jag för att skrika ut "Ska det va' så här?" Hallå! HP, ska era skrivarpatroner läcka så att det blir centimeterstora bläckhögar i skrivaren? Det är inte ens en gammal patron. Den var nästan full. Detsamma hände med vår förra färgpatron. Om man bara kunde hitta det där sabla kvittot.

Hemma!

Jag är hemkommen och utsövd från helgens äventyr. Med målade naglar och nya örhängen. Har hälsat på min favoritPralin och det var på tiden!

Idag är dagen att ta itu med en massa saker som behöver göras. Perfekt väder ute och magdans ikväll. Hinner jag med lite studier också så blir jag nöjd.

Hoppsansa... Vad bra!

Jag har äntligen äntligen förstått. På riktigt och fullt ut förstått varför deformerade gummistövlar och strykjärn med spik i kan vara konst.

Mina lärare slet sitt hår på konstskolan när de försökte förklara detta för mig och jag VILLE så gärna förstå, men blev bara frustrerad. Men nu, nu.. Det är stort för mig. En av mina livsknutar har helt plötsligt trasslats upp. Jag hittade en tåt som jag drog i och plötsligt fanns där inget trassel kvar. Jag är faktiskt lite tagen.

Hur ska jag någonsin kunna förklara det här för andra människor?

Visa mig din väska

I hela mitt liv har jag fått höra att jag släpar runt på så mycket grejer. Å andra sidan har det aldrig varit någon som gnällt när jag plockat fram en fästingplockare vid behov. Eller kunnat trolla fram nål och tråd (och sömnadskunskaper) när byxorna lite oväntat gått sönder. Men efter en tid under c-examensjobbet började jag få ont i ryggen och kom på den geniala idén att jag förmodligen snedbelastade ryggen då jag gick runt med handväska mest hela tiden. Dator och böcker och sådant kan ju bli lite tungt i längden. Efter en snabb inventering i väskan konstaterade jag att handväska fick vara till fritiden. I skolan behöver jag ryggsäck för det är ju inte mindre att bära på nu när jag skriver magister. Dessuom har jag rensat ut lite grejer nu. Tre förpackningar med näsdukar är kanske att ta i ändå?



Så nu är min fråga: Vad har du i din väska?

Ohhh..

Det är långt kvar till min födelsedag, men jag dregglar redan över grejer jag vill ha. Kanske en önskelista vore på sin plats att skriva? Jag menar, när den där sommardagen väl börjar närma sig så kommer jag aldrig ihåg vad det var jag önskade mig.



Men nu. Just precis nu har JINX rea på The Guild tröjor

Blått är det nya svarta.

Godmorgon, eller så.

Jag sov två och en halv timme natten till idag, inflammation i handleden höll mig vaken lite snyggt.
Alltså har jag sovit desto mer under dagen. Ja, efter att jag varit till läkaren, apoteket, varsam, ringt och fått en handledare till exjobbet, pratat med folk jag behövde prata med och så vidare i all oändlighet.

Nu sitter jag med ett stiligt och moderiktigt (absolut) blått handledskydd med neopren i och allt. Egentligen tyckte de på varsam att jag skulle ha ett större skydd med skena i, men det gjorde så ont med skena tryckandes på min ledsna knöl så jag tog ett mjukt att börja med. Dessutom var det svårt att hitta ett skydd med skena som passade mina tunna handleder. Extrasmall var egentligen för stort.

Varmt och skönt är det i alla fall och hjälper tror jag. Känns så.
Bara det här ger med sig ska jag fortsätta på lite pyssel jag håller på med.

Ett påskaträd

Det hanns inte med att påskpynta särskilt mycket den här påsken. Jag fick i alla fall till ett påskträd och sambon tvättade fönstren. Alltid nått.

Annars då. Annars sitter jag och ritar. Tar en paus från skolarbetet. Fast nu är det hög tid att dra igång med det igen. Inlämning i veckan.

Oh noes..

Jag har haft en SÅN där dag igen. Är rastlös och hopplös. Helt omöjlig att ha att göra med med andra ord.

Jag behöver hitta något att engagera mig i. Någonting roligt och bra att lägga fritid på så att jag orkar plugga vettigt. Ett jobb till exempel?

Blöh.

Jennifer har nog fullt upp hon. Tror det där blir jättebra när det blir klart :D

Skattjakt

Har just placerat ut sista lappen för morgondagens skattjakt. Vem har sagt att man inte uppskattar att få ränna runt efter påskägg bara för att man skjutit i höjden och åren trillat förbi? På den här sidan skärmen är vi barn i hjärtat fortfarande :D

Vampisar?

Det är likadant med alla läkare. De är ute efter mitt blod hela bunten. But oh well. Snubben som tog blodprovet på mig igår var grym! Jag har knappt ens ett blåmärke där jag vid tidigare provtagningar inte kunnat röra armen på flera dagar efteråt. Tufft! Fortsätter det så kanske jag kan bearbeta min nålskräck, för i ärlighetens namn och så här efteråt. Det var ju faktiskt inte så farligt. (Det BRUKAR vara så farligt).

Jaja. Nu ska jag sluta stretcha struphuvudet och göra mig klar för att gå ned till skolan. När jag kommer hem igen är det hög tid att påskpynta. Vi har bara inte hunnit med det.

Och så måste jag försöka komma ihåg att det är 1'a april, ringa och gratta vänner och göra mitt bästa för att inte trilla dit (haha) på något större skämt.