Bääää bääää viiita lamm... eller något sånt.

Sambon undrar vad det är för låt jag går och bräker på dagarna i ända. Kanske är det dags att programmera om hjärnan för låten har satt sig benhårt. Och anledningen till att jag bräker mer än sjunger är att låten i sig är en smula bräkig och det är så roligt att överdriva. Snart kommer jag sitta och bräka offentligt på jobbet inför mina stackars kollegor. Jag kanske skulle hinta chefen om att vi kan komma behöva hörselskydd i nästa vecka om det här fortgår.

Ett starkt lajvminne

Egentligen skulle jag ju skriva om min bästa lajvoutfit nu, men som jag inte sitter vid datorn och alltså inte har tillgång till några som helst bilder så skiter jag i det just nu. Jag bestämmer att vi istället går ett inlägg i förväg och funderar över lajvminnen.

Alla har vi väl ett eller annat lajvminne, bra som dåliga som alldeles alldeles underbara...

Jag har många fina minnen - alltid händer det ju något. Jag minns narren som fick soppa över hela sig under ett bråk och jag minns när en vän spelade min syster och försökte klösa sig igenom en ringbrynja för min karaktärs skull. Jag har mycket starka och lyckliga minnen över en drow som kom klättrandes från ingenstans och nästan skrämde livet ur oss under samma lajv. Detsamma gäller lajvet där ett gäng aldesmän bestämde sig för att visa sin uppskattning gentemot oss pigor genom att ge oss rosor. behöver jag säga att de aldrig någonsin behövde stå i kö eller vänta på att bli serverade efter det?

Ett riktigt starkt lajvminne fick jag på ett av mina tidigaste lajv. Jag hade gått helt själv genom nattmörk skog för att ta mig till "de små blå" det vill säga offdassen på offområdet och var nu på väg tillbaka. Som det gärna blir på sommaren kom gryningen ganska snabbt och ingen var gladare än jag när jag faktiskt såg vart jag satte fötterna på vägen tillbaka till lägret.

Efter en sväng stöter jag helt plötsligt på två suspekta figurer som bara stirrar häpet på mig (eller snarare min karaktär). Lika häpen är jag, vad är det där för några och vad sjutton gör de här vid den här tiden på dygnet? En av snubbarna kommer fram och säger att jag borde skynda hem eftersom det kan vara farligt att gå i skogen helt ensam. Jag kan ju inte annat än att hålla med och lovar att skyndsamt bege mig hem när jag blir nedslagen bakifrån (mitt i en myrstig för övrigt, men eftersom de var snälla gossar under sina roller så flyttade de mig bort från den).

Sedan blir min roll väckt och utfrågad. När det framgår att jag är piga hos den Gedanske kungen blir det stor lycka och glädje hos de här typerna och jag får magi lagd över mig och blir tillsagd att gå och mörda kungen.

Det som händer sen är att min roll nästan nästan nästan lyckas mörda sin kung, blir fasttagen och får ännu mer magi lagd över sig så att hon ska komma ihåg vad hon varit med om och varför hon försökt mörda kungen. Snäll som kungen är förlåter han henne och sen kommer min karaktärs syster och tröstar. Snipp snapp... eh inte riktigt slut där. Bakgrunden till historien vilken jag fick mig återberättad många många år senare gjorde inte det hela sämre.

Det visade sig nämligen att de här två snubbarna var sändebud från "Den Onda Sidan (tm)" vilka just stod och väntade på att deras hantlangre skulle komma tillbaka. De skulle ha varit tillbaka från sitt uppdrag, att mörda Gedaniens kung, för länge sedan. Klart var att något hade gått snett och de funderade som bäst över vad de skulle göra. "Den Onde Översnubben" gillar inte misslyckanden och nu gällde det att hitta på ett sätt att reda upp situationen, gärna med det resultatet att kungen dog och på ett sätt där de själva slapp bege sig in i lägret. Och vad som hände sedan vet ni ju redan.

Min favoritroll

Generellt sett så är det lätt att säga att min favoriroll är lika med senast spelade roll. Med några undantag bestående av roller som inte alls fungerat som jag tänkt mig på lajvet, eller som jag inte klarat av att leva upp till.

Jag spelar sällan samma roll fler än tre gånger, detta trots att jag följt åtminstone en kampanj sedan jag började lajva och jag inser att jag låter skittråkig när jag säger att jag gärna spelar lite olika typer av roll. Kanske är det så att jag växer ifrån roller, precis som man kan växa ifrån gamla intressen, eller utvecklas åt ett helt annat håll än vad barndomskompisen gjorde.

En grinig dag

En grinig dag har jag idag. Den startade med att jag blev less igår och så en smula hunger och trötthet på det. Så därför har jag en grinig dag även idag. Jag vill inte ha en grinig dag. Jag vill ha en fluffig vacker och glittrande dag. Min plan för att få den dagen är att ladda min slangbella med såpbubblor och skjuta sönder alla mörka moln på min privata himmel.

Min inställning till hantverk

Hohoho, del fyra i utmaningen blir ju inte så svår att besvara känner jag.

Det skulle kunna räcka med ett enkelt "Ja tack!" Fast här någonstans ska jag ju erkänna att jag trots allt har ett mångbottnat förhållande till hantverk. Jag tyckte väl att syslöjd var kul men lärde mig egentligen inte att sy förrän jag började lajva och min ömma moder förklarade för mig att skulle det sys så fick jag ordna det själv varefter hon försedde mig med en symaskin ur gömmorna. Den sydde jag sönder och jag fick sedemera överta farmors maskin vilken fortfarande fungerar till all lycka och glädje. Trädslöjd är jag ännu inte riktigt vän med och jag fuskade mig igenom tre års träslöjdslektioner på gymnasiet genom att gömma mig i smedjan eller sitta och pyssla med läder. 

Det som stört mig mest under mina lajvår är inställningen att allt ska var så historsikt korrekt och då framförallt sömmarna som ska handsys. Buuuuh! Jag skiter fullständigt i om nån har maskinsytt sömmarna - även de synliga så länge det är snyggt skött med tråd som smälter in i tyget och allt det där. Jag har viktigare saker för mig när jag lajvar än att syna sömmar. Debatten kring hur man ska tänka kring utrustning och hur man inte ska tänka har bitvis varit en yttepytteliten smula på tok för hård i tonen. Visst är det jättekul med handsydda sömmar för den som går igång på sånt, men det är synd att skrämma bort folk från hobbyn genom att kräva att alla ska förstå vikten av ens egna preferenser. Låt arrangören avgöra säger jag. För övrigt. Det plagg jag har sett som kommit närmast "historisk korrekthet" i  materialval, i vävsätt, i färg, i sömmar och i modell såg ut som något som var gjort av lila fleece. Så det är inte lätt när det är svårt.

Samtidigt  handsyr jag glatt en hel lajvoutfit medan jag maskinsyr en annan. Inte för att det är tuffare eller bättre eller.. Ja, ni fattar. utan för att handsömnad är trevligt och meditativt och för att jag tycker det är så kul att kunna släpa med mig något för händerna överallt. Och symaskinen är så klumpig att ha med sig på bussen eller tåget. Jag lär mig gärna nya tekniker och hoppar från grej till grej vilket resulterar i att jag alltid har tusen projekt liggande samtidigt. Under våren har jag sent omsider upptäckt nöjet i att sitta och hantverka i grupp. Utvecklande minst sagt!

Vilken sorts lajvande jag gillar

Den tredje delen av lajvbloggutmaningen undrar vilket typ av lajvande jag gillar.

Jag har faktiskt inte provat på så många typer av lajv trots att jag hållit på ett tag nu. Mest fantasy, men jag har också fuskat i vampyrlajv och Changeling.

Nya sätt att lajva på utvecklas. Det är metalajv och det är airsoft lajv och ditten och datten. Alla tjatar på att jag ska prova de enormt utvecklande metalajven och någon gång ska jag faktiskt göra det. Jag vill bara hitta ett som har en positiv grundton (eftersom de ofta är så intensiva) och som jag känner mig bekväm med.

Tills dess föredrar jag klassiska fantasylajv. Där får det gärna vara intensivt och jobbigt och tungt och hårt. Så länge det finns stunder då jag kan pausa, stanna upp och med mitt lajvande ta mig ur en situation där jag inte känner mig bekväm nog för att fortsätta lajva. Fast det är klart att det lika gärna får vara trevligt. Byfest, dans och stim och stoj. Jag kan också uppskatta de där ögonblicken då jag sitter på bron till huset och nålbinder på en socka och ser bylivet pågå på gårdsplanen nedanför, men det är ju de stora och gärna adrenalinpumpande händelserna man minns och talar om länge länge efteråt. Den och den eller den personen som spelade så bra och som gjorde lajvet så fantastiskt.

Ett lajv med mycket goda chanser till bra runtslängande.

Jag gillar fyslajvande och med det menar jag inte bofferstrid utan jag gillar när folk tar i min roll och sliter och slänger och jag gillar att själv kunna grabba tag i nån och dra med dem vare sig det är för att visa personen något vackert jag hittat en bit bort, eller för att kunna hota människan tills jag får det jag vill ha. En scen jag älskade var när en vän dängde till en annan vän med soppskålen, full av kall soppa, mitt i ett gräl. Det var så fint på något sätt när soppan rann ned över ansikte och kläder. Och ja, naturligtvis frågade hon off lite diskret om hon fick först. Man får inte förstöra andras utrustning, men det säger väl sig självt.

Min största lajvtabbe

Jag börjar stöta på problem med lajvutmaningen redan i andra inlägget, fantastiskt. Ämnena slingrar sig in i varandra och det är inte helt lätt att trassla ut. Andra ämnet består alltså av min största lajvtabbe och jag tänker och tänker och kommer mest på en massa nybörjarmissar. Ja se där. 

Klart man har gjort en massa småskit. Råkat gå off i fel tillfälle. Smugit ut för att i lugn och ro uträtta sina behov över därtill ämnad grop och blivit funnen av orcher i det kritiska ögonblicket. Då gick jag också off och bad dem dra dit pepparn växer, DEN tiden i månaden på lajv och med en grop som enda dassmöjlighet är inget man leker med!

Jag har missat intriger som folk viftade med likt ett luktsalt under näsan på mig. Jag har snubblat och halkat och ramlat i helt fel ögonblick. Den vackra graciösa hovnigningen slutade i en grop och jag bestämde mig raskt för att inte försöka mig på så avancerade övningar i framtiden. 

Jag har medvetet struntat i att ta med mig choklad på lajv för att bota mitt sockerberoende (ajaj, det slutade inte bra). Jag har pluggat till matte C-kursprov på lajv och jag har krockat med stora träd eftersom mitt nattseende är i det närmsta obefintligt. Men någon stor lajvtabbe? Nja.

Eller jo förresten. Jag är medskyldig till en enorm lajvtabbe nu när jag tänker på saken. Vi var ett gäng som skulle ut på lajv i Stockholmstrakten, några mil från hemstaden alltså. Stackars M hade precis fått körkort och fick den ärofyllda uppgiften att långköra en bil han aldrig kört förr till ett ställe där han aldrig varit. Allt detta innan GPSerna poppade upp som svampar ur instrumentbrädan i vart och vartannat fordon. Bara det liksom. I vilket fall hade vi lånat ett tält av en kompis och väl ute på området började vi packa upp det. Ni kanske kan lista ut vad som hände. Just det - inga väggar! Och ett tak sytt av någon linneblandning utan impregnering. Visst låter det fantastiskt. Där stod vi och svor och osade och ringde och försökte i panik lösa det hela. Det slutade med att vi åkte ut till ett köpcenter och köpte presenningar. Dessa sydde vi fast på tältstommen och sen fick vi varna arrangören så att de inte placerade några andra grupper för nära oss. Synd, för vårt läger var så väldigt tjusigt, varmt och framförallt torrt på insidan. Särskilt som regnet öste ned utanför 

Av det här lär vi oss att alltid alltid skåda given häst i munnen och provsätta upp alla tält innan avfärd. Och som ett avslutande råd skulle jag vilja säga att det heller inte är lämpligt att knöka in sig sex personer i ett tremannatält, men det mina vänner är en helt annan historia.

Mitt första lajv

Mitt allra allra första lajv hette Hugos Värdshus och var ett litet minilajv arrangerat av Västetrås Äventyrssällskap (Väs). Vi hade hyrt en scoutstuga ute på landet för ett av de minikonvent som arrangerades för medlemmarna. Detta gjordes med jämna mellanrum men just den här gången var det november 1998 och föreningens födelsedag firades.

Vi var ett gäng, framförallt tjejer, som var hyfsat nya inom föreningen och vi hade aldrig lajvat förr. Så några av de äldre medlemmarna bestämde sig för att ordna ett litet lajv för att "visa på ett ungefär hur lajv kan gå till".

Jag fick träffa en barsk värdshusvärd, bröderna "Tappad & Kastad", en slarver som stal från värdshuset och blev påkommen och många andra och jag var fast.


Mitt andra första lajv - ja, jag har två var Nattens Dimmor våren 1999. Det var mitt första "riktiga lajv" med "riktiga" intriger och folk jag inte kände. Vi spelade ett pacifistiskt prästerskap och det gick väl sådär för oss. Religionen skulle inte vara viktig på lajvet fick vi veta, men väl där verkade allt helt plötsligt handla om den. Svårhanterbart för nybörjarlajvare.

Det här var även det första lajv där jag träffade på en av mina favoriter genom alla år, nämligen Narren Skratt. En galen narr som för-/pestade/gyllde allas vårt lajv.  

Medeltidskläder

Om lite mer än en månad ska jag äntligen åka till Wisby medeltidsvecka. Jag har inte varit där sen 2002 och ser naturligtvis fram emot det. Jag har alltså lite tid på mig att sy kläder, men vill gärna handsy så mycket som möjligt vilket tar längre tid. Dessutom behöver sambon nya medeltidskläder han med.

Jag nyttjar tiden så gott det går. På jobbet har de redan vant sig vid att jag sitter med något sömnadsprojekt på rasterna och det går ju framåt som ni kan se.

Det här ska bli en ullhätta, tidigt 1400-tal i två färger. Lite mer än hälften av jobbet kvar. Risken är att den blir lite för tjock för att ha på sommaren, men å andra sidan kommer den förmodligen att falla snyggt.

En lajvbloggsutmaning

Många av mina vänner har gjort den. Lajvbloggsutmaningen. Jag har ingen aning om var ifrån den kommer och den är förmodligen bara intressant för lajvare, men nu får ni stå ut med den i femton inlägg framöver då tänker jag behandla ämnen som:

1. Mitt första lajv

2. Min största lajvtabbe

3. Vilken sorts lajvande jag gillar

4. Min inställning till hantverk

5. Min favoritroll

6. Min bästa lajvoutfit

7. Ett starkt lajvminne

8. Lajvmisär

9. Vad äter jag på lajv?

10. Min mest episka scen

11. Hur har jag utvecklats som lajvare? (Från jeans till handsydda yllehosor eller åt andra hållet kanske?)

12. Det här lajvet vore awesome om någon arrangerade

13. Lajvragg

14. Att sova på lajv

15. Nybörjarmissar jag gjort

KattCon 2011

Sovsa

 

Jo, konvent i helgen var det. KattCon äger som sagt var rum i Katrineholm och är ett ovanligt trevligt litet spelkonvent med stor charm och fantastiska människor. I år översteg deltagarantalet för första gången 100 personer och temat var Vilda Västern. De brukar ha ett tema varje år, tidigare har det exempelvis varit efter katastrofen, pirater och sci-fi. Det spelas spel på temat, dräktparad sker och så vidare. Nytt för i år var en trevlig amatörteaterföreställning. Porträtt av en kannibal. Riktigt rolig att se med bra skådespelare och några tänkvärdheter här och där. 

Random korridor

Spel spelades, för er som bryr er om sådant kan jag avslöja att det blev Power Grid, bra managementspel, Dominion Seaside och mitt första parti av Battle Star Galactica. Ett spel som har spelats mycket i min bekantskapskrets och som jag fick nog av redan innan jag hunnit testa. Nu har det lugnat ned sig, det går att spela andra spel än Battle Star Galactica (vilket verkligen var det enda folk ville spela under en toklång period) och mitt agg har släppt. Okej, det var ett bra spel. Kanske lite segt men det har sagts mig att det beror på stort antal förstagångsspelare, en smula ouppmärksamhet och den sena timmen. Det enda jag är besviken på är att jag inte blev cylon (mest för att jag ville och lite men mycket lite för att de var det vinnande laget).

Jag önskar att jag hade hunnit spela mer, men det fanns så mycket folk att prata med och roliga saker att se.

Mängder med cola dracks

En fantastisk dag

Jag har haft en fantastisk helg och den tog slut på tok för fort! Den spenderades i en skola i Katrineholm där jag besökte spelkonventet KattCon och om detta ska jag berätta mer senare. Jag passade på att fylla år också och uppvaktades med tårta och sång på morgonen. Sambon hade jobbat hårt för att få fram en laktosfri tårta på en söndag i en mindre stad där det mesta har söndagsstängt och där han inte har någon större lokalkännedom. Men så blev resultatet fantastiskt också! 

Vinn en fårslända

En jättefin slända med får samt en rar sittdyna kan man vinna hos Gärdets lantgård just nu. Jag tror att det är fler än jag som kan bli lite kär i en fårslända så in och gör ett försök vet jag!

Barntäcke

Jo just det ja! En av mina närmsta vänner fick ju barn i vintras och jag väntade otåligt med bäbistäcket färdigt i högsta hugg. 

Det marina var inspiration till det här täcket. Enkla rutor med en rand i mitten och ljusblå baksida. Vadderat och maskinquiltat. 

Och jag, jag är nu stolt gudmor till pyret. Det heter visst fadder nu för tiden, men jag vill vara gudmor! Det står minsann i mitt fadderbrev att vi faddrar har ansvar för barnets kristna uppfostran. Kan man tänka sig. Så okej, när är barnet stort nog för att åka på kristet rollspelsläger?

Saft saft hall... syrensaft..

 

Några dagar efter plockandet och rensandet blev saften färdig. Gjord på syrenblommor efter recept jag hittade på nätet. 

Det går åt ca 60 blomklasar av ljuslila syren.

1,5L vatten

1,2kg socker

1 citron 

50g vinsyra (kanske kan minskas jag tyckte det blev lite mycket).

Skaka ur blommorna så att rapsbaggar och andra kryp inte behöver kokas levande. Flera tipsar om att man kan lägga blommorna på vitt papper så kryper de fram. Tvätta sen blommorna i kallt vatten. 

Blanda blommor, vinsyra och socker i en bunke, häll sedan över kokande vatten och tillsätt citronskal och saften av citronen. Ställ bunken kallt i fem dygn och rör om ett par gånger per dag. Sila av saften och häll upp den på ren flaska. Har du ingen silduk kan jag varmt rekommendera kaffefilter eller en testrumpa. Kökshandduk går också bra men den kommer bli missfärgad.

Hur smakar det här då? Jotack gott, men det krävdes lite tillvänjning. Det är en söt saft som samtidigt är lite sur, tänk grapefrukt. Jag som gillar stark saft tycker att den här går att späda ganska svag, den har mycket smak ändå.

.  

Laga och lappa

För att fortsätta på ämnet kläder som jag skrev om igår. Med tanke på under vilka förhållanden de flesta av våra kläder framställs (ja, jag köper också billiga kläder med tvivelaktigt förflutet) förstår jag inte varför vi egentligen inte är räddare om dem. Den gamla klyschan ett stygn i tid sparar tio därvid är så sann och så enkel. Ändå känns det lättare att slänga än att laga.

Det är inte som att det är svårt att byta ett blixtlås eller sy i en knapp. Att lappa ett par jeans är marginellt svårare. Och det är så mycket billigare både tidsmässigt, ekonomiskt och miljömässigt.

Är man lite småless på sina kläder kan man alltid göra något åt det. Färga om den, sätta på en fin krage, lite spets en dekorativ dragkedja eller tio.

Symaskinen är din vän, bara du matar den och kliar den under hakan. Nål och tråd fungerar fint det med. Det finns mängder av tutorials ute på nätet som berättar hur du gör, eller köp en bra bok, till exempel den här. Den finns säkert på ditt bibliotek också och gör den inte det så be dem köpa in den!

Vad man kan göra med syrener

Det är ett tag sedan syrenerna blommade över, men medan de fortfarande blommade passade jag på att plocka på mig några stjälkar för ett litet projekt.

.