Same, same but different

Jag är jättesugen på att sy något, men har inte riktigt ro att komma igång och nu är det ju snart läggdags ändå.

Fast något har jag hunnit göra

Två mössor gjorda i samma sorts ullgarn. Den grå är nålbunden och den randiga är stickad.

Den nålbunda mössan har ni sett tidigare, men nu har jag förlängt den med tre varv för att jag ska slippa att den halkar upp över öronen hela tiden.

Den stickade mössan var en födelsedagspresent som jag har förstorat lite då mottagarens huvud var större än jag trodde.

Och som ni ser så ser den nålbunda mössan lite större ut. Det beror på att nålbindning ger ganska stumma plagg medan stickning blir stretchigare.

Att improvisera är nyttigt!

En sak jag funderar lite över är denna hysteri efter mönster när det ska sys. Jag har sett folk be om mönster till örngott och panelgardiner och jag har förundrats. Har man bara ett örngott kan man lätt se hur det är gjort. Två vikningar och två sömmar om vi räknar bort fåll. Panelgardiner är snäppet enklare.

Hur kommer det här sig? Är det för att vi via skolan är så inskolade att det måste bli rätt? Tanken på att saker och ting måste vara på ett visst sätt är kreativitetsdödande. Skolan vill gärna att barnen ska lära sig tänka själva och reflektera över allt möjligt, men hur ska det går till när man inte tillåts agera utanför ramarna?

Jag förstår tanken att man ska kunna krypa innan man kan gå och jag förstår att det finns de som blir frustrerade och tycker att hantverk inte är roligt eftersom resultatet inte blir det perfekta. Det som skaparen förväntat sig. På konstskolan såg jag ett flertal fall av övergivna, underbara lergods, bara på grund av att glasyren hade fått fel ton.

I en värld av massproduktion vill vi efterapa maskingjorda saker istället för att förundras över ett materias oberäknelighet och se möjligheter i det oväntade.

Varför inte låta eleverna pröva på att improvisera lite på syslöjden? Måste allt stickas efter mönster? Min första lajvklänning skapades genom metoden -lägg ut tyget på golvet, placera sig själv ovanpå och rita runt konturerna- Sedan ritade jag ut en klänning så som jag tänkte mig den och tro det eller ej, med undantag för lite tighta armhålor satt den bra! Och låt oss vara ärliga, varför skulle en översteprästinna behöva kunna röra armarna uppåt? Jag menar, hon ska varken slåss med svärd eller lyfta tungt ;)

Jag har full förståelse för att skolan har en budget att hålla och att man inte kan slösa på material på det sätt som gärna blir när man släpper ut en skock elever att improvisera fram kläder. Men.. men kanske man kan låta dem sticka en mössa, virka en amigurumi, eller sy det där attans örngottet utan mönster i alla fall?

Länktips

Eftersom jag suger så stenhårt på att uppdatera pyssel tänkte jag helt generöst bjuda på några bloggar som gör det bättre.

Spritestitch är helt klart värt ett besök för inspiration. Jag blir lika glad varje gång jag går in där.

Poor Miss Brown har jag tjatat om förr. Uppdateras lite oregelbundet, men det finns massor av vackra saker att titta på och en del tutorials att ta del av <3

Dear Martha är alltid värt ett besök. Författaren till Pyssel DeLuxe bloggar!

Choklad

Mitt uppdaterande är minst sagt sporadiskt, jag vet. Pysslandet i bloggen ska vi inte tala om. Obefintligt! Till nästa måndag ska min metodiktenta som är en litteraturtenta som är en metodiktenta utan metodiklitteratur vara klar och till på fredag ska min projektplanering in till min handledare. Jag fixar!

Till tröst har jag fått hem två kakor riktigt fin mörk choklad. Hela vägen från Tjeckien har de åkt. En Kofola hade inte suttit fel det heller, finns det att få tag på i Sverige månntro?


Nu ska jag rycka upp mig lite och börja plugga igen. Låta bli blogg, Facebook och Youtube för en stund. Vad gjorde jag innan jag hade alla dessa hjärndödande aktiviteter att roa mig med? Läste och målade tror jag. Håhå jaja.

Nu ska jag plugga... *harkel*

Det är inte helt lätt att sitta vid en annan persons dator. Jag är kattvakt under några dagar och bor hos mamma och pappa. Bestämde mig för att ta itu med lite skolarbete, men utan ett office-program är det lättare sagt än gjort. Har installerat Open office nu (så att du vet käre far). Bra skit det där, gratis och funktionellt.

Igår var det vår och jag kände mig fånig som gav bort en stickad ullmössa i födelsedagspresent. I dag ligger det en vit matta över världen igen och jag känner att den där mössan inte alls var så dumt tänkt.

Prolog 2010

Då så. Helgen var det.
Jo, det var såhär att Prolog, Sveriges största lajvkonvent pågick i Västerås i helgen. Det är andra året konventet körs, men redan första året var det succé!

Jag var där - naturligtvis. Och fick en massa gjort. Tovade en hatt, sydde en mössa (nåja, den är inte riktigt färdig ännu), gick på workshops, diskussionspaneler, utvecklingsforum, lajvpresentationer, kulningskurs och så vidare tills mina fötter gjorde alldeles för ont. Då gick jag och satte mig på Värdshuset Kaggen och drack en välbehövlig Cola och lyssnade på vissång.






Jag har lärt mig att man ska höja på ögonbrynen när man pratar med små barn och fått en aha-upplevelse om lajv som medium för personlig utveckling, inte i allmänhet utan för mitt eget liv. Jag hoppade alla jobbiga saker. Förra året var jag på en del riktigt bra workshops, men som hade en stressande effekt på mig. I år gjorde jag bara myyysiga saker.

Så mycket

Jag skulle så gärna vilja berätta om helgen. Om Prolog 2010 och om ett gäng tankar det väckte. Men jag verkar inte hitta tid. Ska försöka göra ett ryck i eftermiddag om jag blir klar med min inlämning i tid.

Kan konstnären vara en kreativ resurs för innovationsarbetet?

De senaste veckorna har jag slitit hund med ett paper som ska in idag. Det handlar om konstnären som en kreativ resurs för innovationsarbetet. Jag har alltså suttit och läst om kreativitet i olika former och försökt arbeta ihop det lilla man vet om det till något läsbart. Jag tvivlar på att min lärare blir helt nöjd med papret, men nu orkar jag faktiskt inte göra något mer åt det. Måste ta itu med nästa uppgift annars hinner jag inte med den.

Det lustiga med den här uppgiften är att det är svårt att prata med folk om den. Alla har åsikter och det leder inte sällan till väldigt upprörda frågor. Allt från innovationsvetare och människor inom företag till konstnärer har en åsikt. Och den är rätt och därmed basta! Överbevisa mig om du kan!

Jag kan inte överbevisa någon. Framförallt inte eftersom jag tror att det finns ett korn av sanning i de flesta resonemang. Handlar vetenskapen verkligen om att överbevisa alla andra, eller borde vi inte koncentrera oss på att försöka förstå världen och använda den kunskap vi får till bra saker?

Jag tror inte att man kan säga att alla konstnärer är på ett visst sätt, liksom entreprenörer inte är på ett visst sätt. Att bygga myter kring yrkesgrupper är något vi gärna sysslar med. Vi sorterar in folk i fack för att underlätta livet även om det oftast sker omedvetet. Samtidigt blir det lätt farligt (inte på ett bli uppäten av en tiger-sätt) eftersom det här mytbildandet kring vissa yrken gör att människor dels kan få problem med att identifiera sig som konstnär, eller för all del som entreprenör. Dels kan det skapa kommunikationssvårigheter mellan en konstnär som inte uppför sig som myten säger och en person som anammat konceptet helt och hållet. Dessutom är jag inte helt säker på att en konstnär kan bidra med någonting inom innovationsarbetet som till exempel inte en innovationsvetare också kan bidra med. En innovationsvetare kan väl vara lika kreativ och konstnärlig som en konstnär?

Det hjälper ju inte direkt att forskarna är både splittrade i kreativitetsfrågan och allmänt verkar ha rätt tunt på fötterna när de påstår att konstnärer kan hjälpa till med utvecklingen av radikala innovationer. Man skriver att det ÄR så, men man förklarar ingenstans hur man kommit fram till det.

Jag ser ju helt klart att det finns ett behov av att undersöka den här frågan vidare. Kan inte någon ge mig pengar så att jag kan jobba med det här efter att jag tagit min magisterexamen?

Nålbunden mössa 2

Det var länge sedan jag satte mig ned och skapade något, men här kommer äntligen ett bevis på att jag inte lagt av helt och hållet.




Okej, fotot är hemskt, men jag är trött och orkte inte med att fixa ett bättre. Mössan blev i alla fall helt okej tycker jag :)

Nålbunden med tjockt och mjukt ullgarn. Lite större än den förra jag gjorde, vilket känns bra eftersom den förra lätt kanade upp på huvudet. Nålbindning blir inte särskilt elastiskt. Jag hoppas den sitter lika bra på personligheten som ska få den också.

Såg en nålbunden mössa som de tagit upp från skeppet Kronan när vi var på museet. Den var jättestor och tovad så den blivit riktigt tjock. Känns kul att se att det faktiskt är en gammal teknik. Så synd att man inte får fota ibland. Jag hade velat ta en del referensbilder för kommande projekt.

Hemma från CalCon16

Hemma från Kalmar och spelkonvent. I och för sig kom vi hem igår, men nu har jag hunnit smälta lite intryck.

Kan väl börja med att tala om att min sambo numer är svensk mästare i Settlers of Catan. Hur häftigt är inte det?

Kalmar är en trevlig stad, i alla fall det jag sett av den. Vilket förvisso mest är Jenny Lindströmsskolan och en liten holme med mycket trevliga hus. Jag vet inte, men jag får för mig att skolan är en bra skola. Den ser väldigt fin ut, mycket konst och nästan total avsaknad av förstörelse.

Förutom att spela spel hann vi med att gå på länsmuseet och se Kronan-utställningen. Vi hann också med att se de andra utställningarna som pågår just nu, men jag gillade Kronan. Jag har någon slags fascination för gamla båtar helt klart. Helt klart värd att ta en titt på om man har vägarna förbi. 30kr inträde för studenter och 60kr för vuxna utan studiemedel.

Hemresan bjöd på lite spänning den med. Vi tappade ljuddämparen på vägen (förstår inte hur sjutton vi lyckas) så nu ligger den i bagageluckan och väntar på att få komma och gulla med en verkstad. Sen gick vi från sol och flera plusgrader och blöta men icke-hala vägar till snöblandat regn och underkylda vägar. Mmm underbart. De sista 15 milen var inte roliga, men hem kom vi i alla fall.