Min inställning till hantverk

Hohoho, del fyra i utmaningen blir ju inte så svår att besvara känner jag.

Det skulle kunna räcka med ett enkelt "Ja tack!" Fast här någonstans ska jag ju erkänna att jag trots allt har ett mångbottnat förhållande till hantverk. Jag tyckte väl att syslöjd var kul men lärde mig egentligen inte att sy förrän jag började lajva och min ömma moder förklarade för mig att skulle det sys så fick jag ordna det själv varefter hon försedde mig med en symaskin ur gömmorna. Den sydde jag sönder och jag fick sedemera överta farmors maskin vilken fortfarande fungerar till all lycka och glädje. Trädslöjd är jag ännu inte riktigt vän med och jag fuskade mig igenom tre års träslöjdslektioner på gymnasiet genom att gömma mig i smedjan eller sitta och pyssla med läder. 

Det som stört mig mest under mina lajvår är inställningen att allt ska var så historsikt korrekt och då framförallt sömmarna som ska handsys. Buuuuh! Jag skiter fullständigt i om nån har maskinsytt sömmarna - även de synliga så länge det är snyggt skött med tråd som smälter in i tyget och allt det där. Jag har viktigare saker för mig när jag lajvar än att syna sömmar. Debatten kring hur man ska tänka kring utrustning och hur man inte ska tänka har bitvis varit en yttepytteliten smula på tok för hård i tonen. Visst är det jättekul med handsydda sömmar för den som går igång på sånt, men det är synd att skrämma bort folk från hobbyn genom att kräva att alla ska förstå vikten av ens egna preferenser. Låt arrangören avgöra säger jag. För övrigt. Det plagg jag har sett som kommit närmast "historisk korrekthet" i  materialval, i vävsätt, i färg, i sömmar och i modell såg ut som något som var gjort av lila fleece. Så det är inte lätt när det är svårt.

Samtidigt  handsyr jag glatt en hel lajvoutfit medan jag maskinsyr en annan. Inte för att det är tuffare eller bättre eller.. Ja, ni fattar. utan för att handsömnad är trevligt och meditativt och för att jag tycker det är så kul att kunna släpa med mig något för händerna överallt. Och symaskinen är så klumpig att ha med sig på bussen eller tåget. Jag lär mig gärna nya tekniker och hoppar från grej till grej vilket resulterar i att jag alltid har tusen projekt liggande samtidigt. Under våren har jag sent omsider upptäckt nöjet i att sitta och hantverka i grupp. Utvecklande minst sagt!