Måleri. Talang, eller öva, öva, öva?

Mitt intresse för saker som sömnad, silversmide, skulptur och annat härstammar från en enda sak: Måleriet. I min släkt finns och har det funnits många otroligt duktiga människor. Bland annat min mormor. Jag minns många ahaupplevelser inom färghantering som hon gav mig när jag var liten. Bland annat hur färger kan blandas eller hur man kan lägga in skiftningar i en bild för att få mer liv i den. Jag spenderade många timmar med att bläddra igenom hennes målningar och förundras.

Jag har fått höra att jag har konsten i generna rätt ofta. Men jag tror att de flesta kan lära sig teckna och måla, precis som jag tror att de flesta (eller åtminstone hoppas) kan lära sig sjunga. Alla kan inte bli bäst, några har mer känsla för färg och form än andra, men genom hårt arbete och övning, övning, övning så kan man lära sig.

Själv har jag älskat att rita sedan jag kunde hålla en krita i handen och sedan dess har jag fortsatt öva. Det handlar om intresse, inte gener. Jag har många timmars hårt arbete bakom mig. Trots det når jag idag inte upp till samma nivå som för några år sedan. Då gick jag på konstskola och kunde måla hela dagarna, sedan hade jag några års svacka, men jag är på gång igen!

Blyerts har alltid varit min svaga punkt, men jag jobbar på det med.