Jag läser på så många bloggar om så många människor som ser fram emot hösten.
Att få gå in i ett lugnare tempo, att slippa hetsa omkring och bara vara ett tag. Andas.
Jag är rent ut sagt allergisk mot hösten. Jag önskar att det inte vore så, men så är det. Jag klarar inte av när löven börjar falla och mörkret lägger sig som en klibbig filt runt hela mig. Jag kvävs!
Det blir ingenting gjort och ingenting känns bra. Hela mitt jag pulserar i stress över att INGENTING HÄNDER! Alla ska bara sitta hemma och myspysa och läsa och tända ljus.
Det värsta är att till och med när det händer saker så sitter jag i mitt zombifierade tillstånd och längtar tillbaka till ljusa nätter och värme och bad. De där som vet säger att det har något med mörkret att göra. Att vissa människor passiviseras av det. Idag är det jag som tar fram min ljusterapilampa igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar