Byggarbete pågår

Så blev det lite mer jobb än jag förväntade mig, men allting har en ände utom korven, som man brukar säga. Tiden går så fort när man har roligt och så vidare.

Jahapp..
Så nu sitter jag här och söker jobb igen. Och saknar de bästa kollegorna.
För att känna att det händer något nålbilder jag som en tok. Sockor, mössor, vantar. Det skulle inte förvåna mig om halva bekantskapskretsen får nålbundet i julklapp i år. Fast då måste jag börja mäta folks huvuden, händer och fötter och det kan bli svårt att bortförklara.

Häromdagen tog garnet jag binder i slut, Mitt i ett par vantar! Katastrof! Jag kan ju binda klart i en annan färg, men då matchar vantarna inte sockorna och mössan jag gjort. Alltså rusade jag ned på stan till vårt alldeles förträffliga Upplings och där. Där var det slut på garn i min färg.


Fast det löste sig. Det gör så gärna det hos Upplings. Ett telefonsamtal senare och garnet jag behöver kommer in idag. Jag älskar dem! Jag känner också att lite kärlek spiller över på deras leverantör som verkar vara ovanligt lyhörda och samarbetsvilliga. Kanske är det därför jag vaknade strax före sju. För att kroppen spritter av kärlek.

 Det låter som ett mysigare alternativ än att jag vaknade av någon otäck prestationsångestframkallande dröm så jag tänker skriva om början på den här dagen. Idag bygger vi kärlek.