lördag 5 november 2016

Allahelgona

  
Allahelgona och ljussättning på gravarna. Mormor och morfar, farmor och farfar och så Henke förstås. Det är svårt att tänka sig att det är 16 år sedan han dog, men tiden liksom fortsätter. Fast då när det hände kändes det som att jag frusit fast i den medan alla andra bara knatade på.


Egentligen är ju kyrkogårdarna som vackrast när det är mörkt ute och alla ljusen lyser, men vi åkte tidigt. Det är så hopplöst att försöka trängas med alla andra som väntar till dess det är mörkt. Det viktiga är ju ändå att jag får tända ljusen och ha en stund för mig själv att minnas på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar