Den där skönheten i att avsluta någonting. Om det så bara är en endaste liten jullåda av många som fyllts och kan ställas undan i väntan på nästa jul.
Ibland tänker jag att det är därför jag blir stressad. För att det är så svårt med avslut. För att vårt livstempo hela tiden triggar nya saker. För att vi hela tiden förväntas göra nya saker, ha något på gång, vara på språng.
När jag börjar känna av stressen börjar jag också starta nya projekt. Massor av nya projekt. Till dess någon hindrar mig. Ibland hindrar jag mig själv. Men ni vet, gamla projekt känns så. Ointressanta.
Sen hittar jag tillbaka till mig själv och lugnet. Och då tar jag upp alla gamla ufon och gör klart dem.
Det är inte så lätt det där. Vi förväntas klara av att ha många bollar i luften samtidigt. En uttjatad fras. Ett buzzword. Samtidigt sitter jag och jobbar med tjugo olika saker samtidigt. Och så förväntar sig alla att jag ska ha just deras projekt färskt i huvudet. Och när jag äntligen avslutar ett projekt och får lägga det i avslutatmappen så har jag redan tre nya på gång.
Det finns en skönhet i att avsluta någonting. Om det så bara är att titta bakom sig i hotellkorridoren och se alla stängda dörrar bakom sig. En stängd dörr, ett färdigstädat rum.
Jag tror vi behöver bli bättre på att fullfölja, avsluta och njuta av ett väl utfört arbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar