Handsydd mössa i ylle

Jaj, jag mår bättre. Det är bra!

Fortsätter att sysselsätta händerna medan jag väntar på att hjärnan ska kicka igång och börja uppföra sig. Idag har jag gjort klart ett gammalt projekt från Prolog 2010. Där påbörjade jag en mössa i ull, men eftersom jag hade svårt att bestämma mig för vad jag skulle göra för mössa och dessutom handsyr långsamt så hann jag inte klart då.

Titta, allt jag nu behöver är en matchande dräkt och jag är redo för
att smyga mig in i tomtens verkstad som en annan liten tomtenisse.

Mössan är sydd med lintråd i två olika sorters ylle. Den är förmodligen helt ohistoriskt korrekt och så vitt jag vet var påsmössan (som säkert heter något annat egentligen) en mansmodell. Men för lajv ska den säkert fungera fint ändå.


Min låda med halvfärdiga projekt som var så full att den inte gick att stänga har krympt till en liten påses storlek. Det känns bra.

Jag snörvlar

Jag är i alla fall inte ensam om att snörvla. Halva landet verkar snyta sig.

Det enda positiva är att jag får en massa halvfärdiga projekt gjorda. Sånt där arbete man inte behöver tänka för mycket kring. Idag har jag lagat jeans. Massor av jeans som legat i min tygskrubb alldeles för länge. Eftersom de flesta var sambons är i alla fall han glad.

Så jag gör hjärndött arbete, snörvlar och sover omvartannat.

Nu ska jag lägga mig och sova igen. Jag är helt slut, jag menar, det är säkert fem timmar sedan jag sov sist.

Naturligtvis

Sambon drog med sig en förkylning hem, men jag trodde att jag skulle klara mig.
Ha.. ha.. ha..

Så kan det vara. Jag har i alla fall fått klart ett syprojekt som jag pysslat med lite nu och då under två års tid.

Så fort feberdimmorna börjar skingras i mitt huvud ska jag sätta igång med skolarbete igen, just nu snurrar det lite för mycket.

Tror jag ska lägga mig och sova igen.

Tankar kring syslöjd

Jag och världens bästa Ekomupp har suttit och funderat lite över syslöjden i skolan idag.
Mina syslöjdslektioner var inte direkt upphetsande, var era?

Vad skulle man kunna göra för att göra syslöjden roligare?
Jag har tidigare skrivit om att barnen kanske skulle få ut något av att få friforma lite mer på slöjden, inte behöva vara så mönsterbundna. Varför inte ha en broderiklottervägg och en orm man kan sticka på lite på nu och då? En orm som hela skolan kan sticka på som växer med åren och märks upp. Så man kan komma tillbaka som förälder när ens barn går på skolan -Titta, här är år 1996, jag stickade den här lila randen!-
Kul att skapa tillsammans och att nostalgia lite ibland.

Vad skulle man mer kunna göra? Kanske kan man ta in föreläsare på slöjdlektionerna. Kanske en lajvare som berättar om lajvhantverk, eller någon som håller på med cosplay eller så. Det är klart att alla barnen inte kommer tycka att lajv och cosplay är intressant, men alla barn gillar inte att sy heller. Det kan vara ett sätt att visa på hur man kan använda sömnad eller till och med starta ett nytt intresse för några av barnen i alla fall.

Ny design igen

Har suttit och lekt lite igen. Vad tror vi om den nya designen?
Bra? För mörk?

Funderingar kring små trilskandes djur

Åter hemma och jag har börjat hämta mig från pingsthelgens strapatser.
Eller det gjorde jag efter en natts god sömn. Det som egentligen knäcker mig är allt jag måste ordna med nu när jag är hemma. Men men, en uppgift klar för inlämning, en kvar.

Det ligger döda getingar nere i tvättstugan lite titt som tätt nu. Jag börjar misstänka ett bo. Usch. Så länge de är döda så går det väl an, då är de bara väldigt obehagliga. Problemet är att jag misstänker att de rullar ihop sig sådär för att luras. De kommer hoppa på mig när jag slappnar av och tittar bort. Alternativet är att de blir zombiegetingar och hoppar på mig fast de är döda. Uhh.

På lajvet jag var på förra sommaren hade vi ett getingbo med tillhörande djur i huset vi sov i. Precis ovanför min näsa faktiskt. Jag vaknade av att en kröp över munnen på mig. Gissa om jag är glad att jag sov med stängd mun. Vår modige hjälte arrangören utrustade sig med sköld, rustning och höviskhet (eller så) för att rädda oss väna damer i nöd på övre våningen (ja han plockade bort boet).

I vilket fall resulterade detta i att vi hade många många döda getingar (det blir så när de envisas med att flyga in i ljus och bada i stearin) men jag var allvarligt skeptisk. Jag menar. Byn blev överfallen av zombies lite nu och då och det verkade råda allmän zombiesjuka på området. Vem vet. getingarna kanske inte förstod att det bara var lajv. Det är så svårt med djur på lajv ni vet.


;)

Mer WGT 2010

Festivalen är i full gång och det är fullt med svartklädda människor i hela stan. Jag undrar lite vad de som bor i Leipzig egentligen tycker, men det lilla jag pratat med folk så är många positiva och tycker att det är kul att titta på alla svartklädda människor. Jag har hört rykten om att arrangörerna för WGT bidragit med pengar för stadens upprustning. Bland annat ska den underbara scenen Volkspalast ha fått en rejäl summa insatt i en fond för upprustning. Kanske gör sådana handlingar att folk blir mer positiva? Fast det finns säkert en och annan som tycker att festivalen är stökig och jävlig. Med några 10 000-tal festivalbesökare blir det lätt en del liv.

Årets biljett, en fjäril med en man och en kvinna i relieftryck på vingarna

The Legendary Pink Dots på Volkspalast

Detalj från Moritz Bastei, trevlig klubb.

På Black Market är det inne med steam punk i år, men som vanligt dominerar
stora företag som X-trax och Aderlass

Körsbärssaft! Det finns en miljard sorters honung i varje liten butik. Hur mycket kokosluktande produkter som helst och körsbär med allt. Det är yoghurt, juice, saft, kräm, sylt, kakor, glass och så vidare. Hemma är det helt hopplöst att hitta något som smakar körsbär i sedan Önos slutade med sin körsbärssaft.

Wave Gotik Treffen 2010

På flygplatsen i Berlin ska man springa fort fort, gärna jaga sina barn lite.



I Leipzig är det både kallt och regnigt. Det går inte att stänga fönstret i vårt rum så det är lika kallt inomhus. I Stockholm är det 20 grader varmt och sol ser jag. Har även hört att det är suuuuperväder hemma. Typiskt! Och TITTA bara vad de har gjort med världens coolaste hus :(



MEN VAD FAN! Det är WGT! Folk ler tillbaka mot en på spårvagnen (Japp, i Berlin och Leipzig anses det vara vanligt jävla folkvett att besvara ett leende.). Och även om himlen envisas med att vara grå finns det i alla fall färg på husen!

(Dessutom ha rjag uppkoppling på vandrarhemmet).
:)

Jag måste vara världens modigaste fegis!

Jo. Ni som vet vet ju att jag har getingfobi. Inte så att jag bara är lite rädd för dem eller tycker att de små kräken är obehagliga. Nepp, här är det instant och ren jäkla dödsångest så fort jag hör det där surret eller ser den vidrigt ryckiga och opålitliga flygstilen där någonstans i ögonvrån. Symptomen är bland annat hyperventilering och total avstängning från världen. Ögonen stänger ned och hjärnan kopplar ur för att inte överbelastas av stress. Till och med döda getingar är obehagliga. Jag menar, vad är det som säger att det inte finns zombiegetingar va va?

Ovanpå detta har jag ett välutvecklat och mycket dubbelmoraliskt sinne för att man inte ska döda liv i onödan. I detta ingår att jag inte klarar av att slå ihjäl varken mygg eller fästingar. Dubbelmoraliskt för att jag är köttätare trots att man inte behöver vara det i dessa dagar.

Alltså, jag klarar inte av att döda getingarna. Jag vill inte ens att någon annan ska göra det åt mig. Jag vill bara att de små otäckingarna håller sig på minst 50 meters avstånd från mig och inte surrar så högt att jag kan höra dem.

Idag hittade jag en liten krake på en centimeters längd krälandes på golvet i tvättstugan. Den verkade inte kunna flyga vettigt heller. Så trots mitt dunkande hjärta lyckades jag fånga in den i ett glas och en tjock kartongbit. Sammanbitet försökte jag förklara för den att om den inte stack mig, eller rörde sig, eller surrade, eller var otäck så skulle jag försöka låta bli att tappa den på vägen ut.

Det gick bra. Det gick superbra fram tills dess att jag skulle släppa ut djuret. Jag ställde mig så att jag hade vinden i ryggen om den skulle blåsa bort, men vad hjälpte det? Den hade redan försökt sticka kartongen ett antal gånger och nu flög den rätt på mig.

Ren och skär panik. Jag var så kallsvettig att jag vart tvungen att stoppa mig i duschen efteråt. Och min puls rusade på så snabbt att jag nästan började storgråta när spänningen väl släppte.

- MEN jag klarade det!