Nålbundet turkost

En gång för länge länge sedan i en verkstad långt långt bort fanns en Martin som lånade ut sina händer utan att knota eller ens sucka minsta lilla. Hans tålamod resulterade i att ett par skogsgröna vantar blev färdiga och ivägskickade till sin mottagare vars händer befann sig för långt bort för att kunna mätas vettigt. Därför beslöt tomten sig för att Martin förtjänade ett par alldeles egna turkosa vantar och som tur var fanns ju hans handmått lättillgängligt.

Ett starkt lajvminne

Egentligen skulle jag ju skriva om min bästa lajvoutfit nu, men som jag inte sitter vid datorn och alltså inte har tillgång till några som helst bilder så skiter jag i det just nu. Jag bestämmer att vi istället går ett inlägg i förväg och funderar över lajvminnen.

Alla har vi väl ett eller annat lajvminne, bra som dåliga som alldeles alldeles underbara...

Jag har många fina minnen - alltid händer det ju något. Jag minns narren som fick soppa över hela sig under ett bråk och jag minns när en vän spelade min syster och försökte klösa sig igenom en ringbrynja för min karaktärs skull. Jag har mycket starka och lyckliga minnen över en drow som kom klättrandes från ingenstans och nästan skrämde livet ur oss under samma lajv. Detsamma gäller lajvet där ett gäng aldesmän bestämde sig för att visa sin uppskattning gentemot oss pigor genom att ge oss rosor. behöver jag säga att de aldrig någonsin behövde stå i kö eller vänta på att bli serverade efter det?

Ett riktigt starkt lajvminne fick jag på ett av mina tidigaste lajv. Jag hade gått helt själv genom nattmörk skog för att ta mig till "de små blå" det vill säga offdassen på offområdet och var nu på väg tillbaka. Som det gärna blir på sommaren kom gryningen ganska snabbt och ingen var gladare än jag när jag faktiskt såg vart jag satte fötterna på vägen tillbaka till lägret.

Efter en sväng stöter jag helt plötsligt på två suspekta figurer som bara stirrar häpet på mig (eller snarare min karaktär). Lika häpen är jag, vad är det där för några och vad sjutton gör de här vid den här tiden på dygnet? En av snubbarna kommer fram och säger att jag borde skynda hem eftersom det kan vara farligt att gå i skogen helt ensam. Jag kan ju inte annat än att hålla med och lovar att skyndsamt bege mig hem när jag blir nedslagen bakifrån (mitt i en myrstig för övrigt, men eftersom de var snälla gossar under sina roller så flyttade de mig bort från den).

Sedan blir min roll väckt och utfrågad. När det framgår att jag är piga hos den Gedanske kungen blir det stor lycka och glädje hos de här typerna och jag får magi lagd över mig och blir tillsagd att gå och mörda kungen.

Det som händer sen är att min roll nästan nästan nästan lyckas mörda sin kung, blir fasttagen och får ännu mer magi lagd över sig så att hon ska komma ihåg vad hon varit med om och varför hon försökt mörda kungen. Snäll som kungen är förlåter han henne och sen kommer min karaktärs syster och tröstar. Snipp snapp... eh inte riktigt slut där. Bakgrunden till historien vilken jag fick mig återberättad många många år senare gjorde inte det hela sämre.

Det visade sig nämligen att de här två snubbarna var sändebud från "Den Onda Sidan (tm)" vilka just stod och väntade på att deras hantlangre skulle komma tillbaka. De skulle ha varit tillbaka från sitt uppdrag, att mörda Gedaniens kung, för länge sedan. Klart var att något hade gått snett och de funderade som bäst över vad de skulle göra. "Den Onde Översnubben" gillar inte misslyckanden och nu gällde det att hitta på ett sätt att reda upp situationen, gärna med det resultatet att kungen dog och på ett sätt där de själva slapp bege sig in i lägret. Och vad som hände sedan vet ni ju redan.

Min favoritroll

Generellt sett så är det lätt att säga att min favoriroll är lika med senast spelade roll. Med några undantag bestående av roller som inte alls fungerat som jag tänkt mig på lajvet, eller som jag inte klarat av att leva upp till.

Jag spelar sällan samma roll fler än tre gånger, detta trots att jag följt åtminstone en kampanj sedan jag började lajva och jag inser att jag låter skittråkig när jag säger att jag gärna spelar lite olika typer av roll. Kanske är det så att jag växer ifrån roller, precis som man kan växa ifrån gamla intressen, eller utvecklas åt ett helt annat håll än vad barndomskompisen gjorde.

Min inställning till hantverk

Hohoho, del fyra i utmaningen blir ju inte så svår att besvara känner jag.

Det skulle kunna räcka med ett enkelt "Ja tack!" Fast här någonstans ska jag ju erkänna att jag trots allt har ett mångbottnat förhållande till hantverk. Jag tyckte väl att syslöjd var kul men lärde mig egentligen inte att sy förrän jag började lajva och min ömma moder förklarade för mig att skulle det sys så fick jag ordna det själv varefter hon försedde mig med en symaskin ur gömmorna. Den sydde jag sönder och jag fick sedemera överta farmors maskin vilken fortfarande fungerar till all lycka och glädje. Trädslöjd är jag ännu inte riktigt vän med och jag fuskade mig igenom tre års träslöjdslektioner på gymnasiet genom att gömma mig i smedjan eller sitta och pyssla med läder. 

Det som stört mig mest under mina lajvår är inställningen att allt ska var så historsikt korrekt och då framförallt sömmarna som ska handsys. Buuuuh! Jag skiter fullständigt i om nån har maskinsytt sömmarna - även de synliga så länge det är snyggt skött med tråd som smälter in i tyget och allt det där. Jag har viktigare saker för mig när jag lajvar än att syna sömmar. Debatten kring hur man ska tänka kring utrustning och hur man inte ska tänka har bitvis varit en yttepytteliten smula på tok för hård i tonen. Visst är det jättekul med handsydda sömmar för den som går igång på sånt, men det är synd att skrämma bort folk från hobbyn genom att kräva att alla ska förstå vikten av ens egna preferenser. Låt arrangören avgöra säger jag. För övrigt. Det plagg jag har sett som kommit närmast "historisk korrekthet" i  materialval, i vävsätt, i färg, i sömmar och i modell såg ut som något som var gjort av lila fleece. Så det är inte lätt när det är svårt.

Samtidigt  handsyr jag glatt en hel lajvoutfit medan jag maskinsyr en annan. Inte för att det är tuffare eller bättre eller.. Ja, ni fattar. utan för att handsömnad är trevligt och meditativt och för att jag tycker det är så kul att kunna släpa med mig något för händerna överallt. Och symaskinen är så klumpig att ha med sig på bussen eller tåget. Jag lär mig gärna nya tekniker och hoppar från grej till grej vilket resulterar i att jag alltid har tusen projekt liggande samtidigt. Under våren har jag sent omsider upptäckt nöjet i att sitta och hantverka i grupp. Utvecklande minst sagt!

Vilken sorts lajvande jag gillar

Den tredje delen av lajvbloggutmaningen undrar vilket typ av lajvande jag gillar.

Jag har faktiskt inte provat på så många typer av lajv trots att jag hållit på ett tag nu. Mest fantasy, men jag har också fuskat i vampyrlajv och Changeling.

Nya sätt att lajva på utvecklas. Det är metalajv och det är airsoft lajv och ditten och datten. Alla tjatar på att jag ska prova de enormt utvecklande metalajven och någon gång ska jag faktiskt göra det. Jag vill bara hitta ett som har en positiv grundton (eftersom de ofta är så intensiva) och som jag känner mig bekväm med.

Tills dess föredrar jag klassiska fantasylajv. Där får det gärna vara intensivt och jobbigt och tungt och hårt. Så länge det finns stunder då jag kan pausa, stanna upp och med mitt lajvande ta mig ur en situation där jag inte känner mig bekväm nog för att fortsätta lajva. Fast det är klart att det lika gärna får vara trevligt. Byfest, dans och stim och stoj. Jag kan också uppskatta de där ögonblicken då jag sitter på bron till huset och nålbinder på en socka och ser bylivet pågå på gårdsplanen nedanför, men det är ju de stora och gärna adrenalinpumpande händelserna man minns och talar om länge länge efteråt. Den och den eller den personen som spelade så bra och som gjorde lajvet så fantastiskt.

Ett lajv med mycket goda chanser till bra runtslängande.

Jag gillar fyslajvande och med det menar jag inte bofferstrid utan jag gillar när folk tar i min roll och sliter och slänger och jag gillar att själv kunna grabba tag i nån och dra med dem vare sig det är för att visa personen något vackert jag hittat en bit bort, eller för att kunna hota människan tills jag får det jag vill ha. En scen jag älskade var när en vän dängde till en annan vän med soppskålen, full av kall soppa, mitt i ett gräl. Det var så fint på något sätt när soppan rann ned över ansikte och kläder. Och ja, naturligtvis frågade hon off lite diskret om hon fick först. Man får inte förstöra andras utrustning, men det säger väl sig självt.

Min största lajvtabbe

Jag börjar stöta på problem med lajvutmaningen redan i andra inlägget, fantastiskt. Ämnena slingrar sig in i varandra och det är inte helt lätt att trassla ut. Andra ämnet består alltså av min största lajvtabbe och jag tänker och tänker och kommer mest på en massa nybörjarmissar. Ja se där. 

Klart man har gjort en massa småskit. Råkat gå off i fel tillfälle. Smugit ut för att i lugn och ro uträtta sina behov över därtill ämnad grop och blivit funnen av orcher i det kritiska ögonblicket. Då gick jag också off och bad dem dra dit pepparn växer, DEN tiden i månaden på lajv och med en grop som enda dassmöjlighet är inget man leker med!

Jag har missat intriger som folk viftade med likt ett luktsalt under näsan på mig. Jag har snubblat och halkat och ramlat i helt fel ögonblick. Den vackra graciösa hovnigningen slutade i en grop och jag bestämde mig raskt för att inte försöka mig på så avancerade övningar i framtiden. 

Jag har medvetet struntat i att ta med mig choklad på lajv för att bota mitt sockerberoende (ajaj, det slutade inte bra). Jag har pluggat till matte C-kursprov på lajv och jag har krockat med stora träd eftersom mitt nattseende är i det närmsta obefintligt. Men någon stor lajvtabbe? Nja.

Eller jo förresten. Jag är medskyldig till en enorm lajvtabbe nu när jag tänker på saken. Vi var ett gäng som skulle ut på lajv i Stockholmstrakten, några mil från hemstaden alltså. Stackars M hade precis fått körkort och fick den ärofyllda uppgiften att långköra en bil han aldrig kört förr till ett ställe där han aldrig varit. Allt detta innan GPSerna poppade upp som svampar ur instrumentbrädan i vart och vartannat fordon. Bara det liksom. I vilket fall hade vi lånat ett tält av en kompis och väl ute på området började vi packa upp det. Ni kanske kan lista ut vad som hände. Just det - inga väggar! Och ett tak sytt av någon linneblandning utan impregnering. Visst låter det fantastiskt. Där stod vi och svor och osade och ringde och försökte i panik lösa det hela. Det slutade med att vi åkte ut till ett köpcenter och köpte presenningar. Dessa sydde vi fast på tältstommen och sen fick vi varna arrangören så att de inte placerade några andra grupper för nära oss. Synd, för vårt läger var så väldigt tjusigt, varmt och framförallt torrt på insidan. Särskilt som regnet öste ned utanför 

Av det här lär vi oss att alltid alltid skåda given häst i munnen och provsätta upp alla tält innan avfärd. Och som ett avslutande råd skulle jag vilja säga att det heller inte är lämpligt att knöka in sig sex personer i ett tremannatält, men det mina vänner är en helt annan historia.

Mitt första lajv

Mitt allra allra första lajv hette Hugos Värdshus och var ett litet minilajv arrangerat av Västetrås Äventyrssällskap (Väs). Vi hade hyrt en scoutstuga ute på landet för ett av de minikonvent som arrangerades för medlemmarna. Detta gjordes med jämna mellanrum men just den här gången var det november 1998 och föreningens födelsedag firades.

Vi var ett gäng, framförallt tjejer, som var hyfsat nya inom föreningen och vi hade aldrig lajvat förr. Så några av de äldre medlemmarna bestämde sig för att ordna ett litet lajv för att "visa på ett ungefär hur lajv kan gå till".

Jag fick träffa en barsk värdshusvärd, bröderna "Tappad & Kastad", en slarver som stal från värdshuset och blev påkommen och många andra och jag var fast.


Mitt andra första lajv - ja, jag har två var Nattens Dimmor våren 1999. Det var mitt första "riktiga lajv" med "riktiga" intriger och folk jag inte kände. Vi spelade ett pacifistiskt prästerskap och det gick väl sådär för oss. Religionen skulle inte vara viktig på lajvet fick vi veta, men väl där verkade allt helt plötsligt handla om den. Svårhanterbart för nybörjarlajvare.

Det här var även det första lajv där jag träffade på en av mina favoriter genom alla år, nämligen Narren Skratt. En galen narr som för-/pestade/gyllde allas vårt lajv.  

En lajvbloggsutmaning

Många av mina vänner har gjort den. Lajvbloggsutmaningen. Jag har ingen aning om var ifrån den kommer och den är förmodligen bara intressant för lajvare, men nu får ni stå ut med den i femton inlägg framöver då tänker jag behandla ämnen som:

1. Mitt första lajv

2. Min största lajvtabbe

3. Vilken sorts lajvande jag gillar

4. Min inställning till hantverk

5. Min favoritroll

6. Min bästa lajvoutfit

7. Ett starkt lajvminne

8. Lajvmisär

9. Vad äter jag på lajv?

10. Min mest episka scen

11. Hur har jag utvecklats som lajvare? (Från jeans till handsydda yllehosor eller åt andra hållet kanske?)

12. Det här lajvet vore awesome om någon arrangerade

13. Lajvragg

14. Att sova på lajv

15. Nybörjarmissar jag gjort

Lajvhalsband

Här är ett halsband som jag gjort igår. Jag hoppas att det ska passa en karaktär jag ska spela om några veckor på ett lajv. Klor och tänder är gjorda av fimolera, sedan har jag målat med akrylfärger ovanpå. Lättaste sättet att få till formen tycker jag är att först grundmodellera, sedan skärpa till formerna med hjälp av en fil efter att leran har bränts.

Ska man, som jag, trä upp sina pärlor på en tjockare smyckestråd är det bra att göra stora hål. Har man, som jag, gjort för små hål kan man ta en nål med stark tråd och sy fast i änden på smyckestråden. Sen kan man trä nålen genom pärlan och låta sytråden dra igenom smyckestråden upp genom pärlan.

Bygg en lajvig bärram

För ett par veckor sedan bodde jag hemma hos mina föräldrar och tog hand om katten då passade jag också på att röja lite i mitt gamla hobbyrum. Tre kassar med skräp lyckades jag slänga den här gången. Annars är jag mycket för att spara och ta tillvara (man vet aldrig vad som kan bli användbart).

Mitt i röjandet hittade jag en gammal bärram jag byggt i mitt lajvandes ungdom. En ram att bära saker på, som en ryggsäck ungefär. Helt utan historiska förlagor, men fortfarande lajvvänlig.

Det jag gjorde var helt enkelt att gå ut i skogen och plocka mig fyra rätt kraftiga och hyfsat raka grenar. Jag la ihop dem i en fyrkantig ram, kollade var de överlappade varandra och där skar jag på varje gren ut en skåra för att de skulle ligga säkrare och inte glida runt. Sedan surrade jag helt enkelt ihop dem i hörnen och påtade ihop lite bärremmar.

I mitten satte jag ett snöre för bättre stabilitet. kanske skulle jag gå ut och leta rätt på en ny gren att surra fast där istället. Har funderat på att dra ned hela konstruktionen i garaget för att borra upp hål och plugga ihop den istället. Det skulle bli stabilare så.

Så hur kan man använda bärramen sen? Jag tar helt enkelt snören, rep, remmar, allt jag har och surrar fast min packning på den. Mindre prylar lägger jag i säckar, gärna runda avlånga av typen sjömanssäck och sen surrar jag fast säckarna. Brukar börja med renfällen längst ned och sen bygger jag på uppåt.

Lite obekvämt är det att gå långa sträckor med, den är ju inte ergonomiskt anpassad, men den fungerar om man behöver ta sig in på ett område inlajv, eller flytta större mängder saker in. kanske skulle det vara bättra att göra breda läderremmar istället för de påtade och vaddera den nedre pinnen som ligger mot svanken. Å andra sidan skulle jag helt enkelt kunna gå ned i källaren och bygga mig en ordentligt bärram. Fördelen med den här är att materialet är i princip gratis och man behöver inte fler redskap än en bra täljkniv och lite snöre/garn/rep.

Och om nån påminner mig så kanske jag till och med orkar göra en tutorial för vilka tekniker jag oftast använder mig av när jag surrar något. Många aktiva år i en väldigt praktisk och utomhusorienterad scoutkår har underlättat mitt lajvande mycket mer än man någonsin kunnat tro.

Att improvisera när man spelar sminkroll

I all villervalla med lajvpackning och allt som skulle med och inte skulle med och allmänt kaos upptäckte vi ute på området att ingen av oss tagit med spegel. Typiskt dålig sak när man spelar en sminkroll! Det gick i alla fall. Med lite hjälp av varandra och en kamera.

Vad vi heller inte hade fått med oss var appliceringssvampar till fetsminket vi använde. Typiskt jättedålig sak när man spelar en sminkroll! Men lite klurig får man vara och min vän är klurigare än de flesta. Det visade sig att små tillskurna fyrkanter av vanligt billigt liggunderlag var miljoner gånger bättre än våra vanliga svampar. Ett jämnt och fint resultat på det stora hela och det sög inte åt sig fetsminket så illa som vanliga svampar gärna gör utan det mesta hamnade på huden. Ekonomiskt och praktiskt.

Förföljelsen 8-12 september 2010

Nu har jag äntligen börjat kvickna till efter lajvet. Det där med att vända dygnet fel har alltid varit jobbigt för mig och jag måste säga att jag inte sov särskilt mycket under lajvet. Det fanns alldeles för mycket att göra för att sova.

Lajv är egentligen en helt fantastisk hantverksskapande kraft. Vilken annan hobby får så många ungdomar och vuxna att aktivt sätta sig ned och sy, nålbinda, slöjda, smida, böja plåt, väva band och så vidare? Alla som arbetar så hårt på sin utrustning för att höja upplevelsen för sig själv och för andra. Det gör mig lite glad i själen att se. Samtidigt pågår det en ständig diskussion om vad som är inlajv och vad som är offlajv. Det vill säga vad som är rätt eller fel. Maskinsydda fållar är ett sådant ämne, rätt eller fel? Kan man förstöra någons upplevelse genom att ha en tunika med maskinsydda fållar?

Jag säger nej. Ärligt talat, när jag lajvar medeltida fantasy har jag fullt upp med att spela mot mina medmänniskor. Jag hinner inte stå och syna folks fållar då. Det finns fler med mig som har samma åsikt.

Andra säger ja, det är off med maskinsydda fållar och det förstör upplevelsen. Kanske har ingen rätt eller fel här. Bäst är väl om man bara köper att alla har olika ambitionsnivå och olika förutsättningar. Det viktiga är väl ändå narrativet och att vi någonstans på vägen når ett konsensus krig vad det är vi håller på med egentligen. Vi berättar en historia, upplever den och är den. Annars kan vi ju lika gärna bara fortsätta läsa våra fantasyböcker, gå på museum för att se helt korrekta plagg eller gå ut i skogen med campingutrustning för att uppleva naturen lite närmre.

Djinner, andar som uppfyller önskningar.

Nålbundna sockar

Det är väl inte riktigt rätt årstid för tjocka sockar, men jag har i alla fall nålbundit mig ett par i ull. De är så tjocka att de nästan står av sig själva och känns mer som ett par riktigt mjuka och sköna tofflor. Jag lär ju i alla fall hålla mig varm om fötterna.

Handsydd mössa i ylle

Jaj, jag mår bättre. Det är bra!

Fortsätter att sysselsätta händerna medan jag väntar på att hjärnan ska kicka igång och börja uppföra sig. Idag har jag gjort klart ett gammalt projekt från Prolog 2010. Där påbörjade jag en mössa i ull, men eftersom jag hade svårt att bestämma mig för vad jag skulle göra för mössa och dessutom handsyr långsamt så hann jag inte klart då.

Titta, allt jag nu behöver är en matchande dräkt och jag är redo för
att smyga mig in i tomtens verkstad som en annan liten tomtenisse.

Mössan är sydd med lintråd i två olika sorters ylle. Den är förmodligen helt ohistoriskt korrekt och så vitt jag vet var påsmössan (som säkert heter något annat egentligen) en mansmodell. Men för lajv ska den säkert fungera fint ändå.


Min låda med halvfärdiga projekt som var så full att den inte gick att stänga har krympt till en liten påses storlek. Det känns bra.

Mera brickband

Brickband i ullgarn. Det var ett litet helvete att väva i, tovade ihop sig och jävlades därför vart det ojämnt därefter. Men det fungerar att ha som snöre för olika ändamål när man är ute på lajv. Det gula är växtfärgat med björk eller något liknande. Det bredare bandet är vävt med sex brickor och det smalare med fyra.

Bilder från lajvet

Lite bilder från lajvet och de kläder vi har slitit med under en tid nu. Vi spelade andar, en eldande och en vindande, mycket high fantasy.

Min blå vän är den som designat utstyrseln.

Snart så

Tja. Det pysslas ju i alla fall. Nästa helg ska vi ut i skogen och lajva. Låt oss hoppas på en varm vårhelg även om väderprognoserna ser regniga ut. Hej, långtidsprognoser är väldigt osäkra, eller hur? :D

Förhoppningsvis har jag lite nya saker att visa upp så småningom. Just nu går det väldigt långsamt framåt.

Hemma från Knutpunkt

Hemkommen sedan i söndags från Knutpunkt, ett lajvkonvent som roterar runt Skandinavien. Det hålls omväxlande i Sverige, Danmark, Norge och Finland. I år var det Sveriges tur och det hela gick av stapeln på Fiskeboda, ett fint ställe i Julita, massor av gutefår hade de också. Mycket bräkiga eftersom de precis hade lammat. Mitt hjärta smälte lite varje dag jag såg dem. En fladdemus fick vi minsan se mitt på ljusa dagen också.

Själva konventet var mycket intressant och öppnade en del tankar på saker man kan ta sig för på lajv med en vettig grupp. Jag gick inte på några av de små mer eller mindre experimentella lajv som pågick under helgen. Det är lite för mycket mörker och ångest i den typen av lajv för att jag ska palla med det i min stressade vardag. En snubbe undrade om det vore trist att göra ett upplyftande lajv som ett experiment. Jag hejar på förslaget med pompoms och visselpipa! In med lite mer roligheter bland "prettolajvandet" säger jag!

Inför lajv

Det är tänkt att jag ska ut i skogen, bo i tält och låtsas att jag är någon annan för en helg. Samtidigt funderar jag på hur jag i så fall ska smuggla med mig kurslitteraturen på bästa sett. Jag måste ju ha någon form av nalle med mig ut när mina två medlajvare ligger och sussar sött bredvid varandra i tältet.

Nu är jag lite osäker på att vi verkligen kommer ut eftersom vi haft lite bortfall och skadeproblem i gruppen, men det får tiden utvisa. Innan dess måste jag dock få mina lajvkläder gjorda eftersom jag kommer behöva dem om vi kommer iväg. Fick mitt ylletyg på posten idag och har satt igång att göra pösbyxor. Just nu ligger de hemma hos en av dem som ska med ut. Jag har skola hela dagen imorgon och hon erbjöd sig att påbörja sömnaden av dem. Det är rart. Jag känner i och för sig att jag borde göra det själv, men i ärlighetens namn hinner jag inte!

Tyget är verkligen jättefint. Ser ut som tjockare bommulstyg. Det är sådant som får mig att fundera. Jag har stött på "veta bättre typer" som mer eller mindre krävt att man ska så kallade historiskt korrekta kläder på lajv. Det ska vara ylle och handsömmar. Möjligen kan man få använda lin i undekläderna. Så hur såg ylle ut på medeltiden? Hur var det vävt och färgat egentligen? Jag har svårt att tro att allt ylletyg såg ut som tjockt och stickigt vadmal. Det är klart, jag har inga faktiska belägg, men det är det inte många andra som har heller.

Jag köper att ylle är varmare och skönare när det är kallt (det är därför jag envisas när jag kunde kommit undan med bomull), men är det verkligen bättre rent visuellt?
En gång för många år sedan fick jag se ett plagg som troligen är så nära jag kommer komma "histroiskt korrekt" någonsin. Det såg ut som fleece.

-Värt att tänka på!

Bilder från lajvet

Vill ni se bilder från lajvet Tuonelas Port förresten? Klart ni vill!