Ett skapandes grand

Med lajvet kom en trevlig bieffekt: Inspiration!
Jag kluddar igen. Det var mycket mycket länge sedan jag kluddade.

Jo, såhär. Jag spelade konstnär på lajvet och i min desperation efter att hitta något lajvvänligt kluddmedium plockade jag med mig mina oljepastellkritor. Att hitta lajvvänligt kludd var inte helt lätt. Kol hade ju fungerat förstås och jag har helt underbara blyertsstift som är ungefär lika tjocka som kolkritor. Men jag har alltid föredragit färg.

Oljefärg är kladdigt och hopplöst ute i skogen. Akrylfärg hade jag kunna smussla runt med i tältet. Lagt upp färgerna på palett och ställt upp staffliet. Bara det att akrylfärger lätt förstörs av kyla. Har man otur blir de gryniga och sega.

Så det blev oljepastell och folk var schyssta nog att inte gå bananas över att pappret satt kvar på kritorna. De blir så kladdiga att hantera om man tar bort det.

Achtú

Eftersom jag knappt ens har skissat på flera år var jag lite nervös. Det går så fort för händerna att tappa hur man gör och så sitter man där. Frustrerad och less över att färg och form vägrar att samarbeta med händerna och huvudet.

Jag försökte slingra mig ur att behöva måla porträtt redan första kvällen, men under dag två kom det ju oundvikligt. Demonfurstarnas ledare ville få sitt porträtt målat. Bums. Det var bara att måla över det min karaktär satt och målade på.

Att måla porträtt när ens karaktär inte vågar titta på den som ska avbildas är inte helt lätt. Att det dessutom står ett halv hov runtomkring och stirrar och viskar väsande saker i ens öron gör det inte bättre. Men det var roligt! Det var jätteroligt!.

Så jag har fortsatt att måla hemma. Mycket fritt tolkade scener från lajvet. Just nu sitter jag med en scen jag skulle vilja avsluta, men jag har slut på svart, vit och grå krita (ehum, färger var det ja). Jag får ta mig ned på stan imorgon. Tyvärr har vi dåligt med konstnärsbutiker i stan, men jag får ta vad jag hittar. Jag VILL fortsätta måla. Lättnaden och lyckan över att kunna måla igen! Så nu vet jag. Nästa gång jag har en målarkrampperiod behöver den inte sträcka sig över tio år. Det är bara att ruska fram lite läskiga demoner så kommer jag igång. Allt handla rom rätt motivation.