Behöver en manaboost!

Efter att ha träffat sambons brorsbarn över julen har jag funderat lite kring energi. Jag vill minnas att jag hade sådant en gång i tiden, men sedan flera år tillbaka är jag ständigt trött. Spelar ingen roll hur mycket jag sover. Nåväl. Kanske behöver jag komma igång och börja träna, men det är så trist att göra själv.

Jag vet inte hur det var med er, men under gymnasiet flängde jag runt en hel del trots att jag var ständigt trött. Kanske beror det på att det hände så mycket hela tiden. Det var rollspel och lajv och laserdome och julfirande till midsommaren. Det var Anundshögsvandringar och stadsvandringar och kulturnätter, nattbad, fester, medeltidsarrangemang, gyckelsektionen och bara vara. Jag gick estetiska, vilket skulle kunnat förklara varför vi var allmänt galna, men gör det inte eftersom jag var enda esteten i gänget. Dåligt inflytande kanske?

Nu börjar alla bli så vuxna. Det är parmiddagar och inflyttningsfester på sin höjd. Gänget har splittrats så till den grad att jag inte ens orkade göra ett försök till att hålla en julfika i år. En tradition som annars har hängt med 8-9 år. Det har inte kommit några barn ännu, men vi är snart 30 allihop så det börjar väl bli dags?

Nostalgi? Ja i stor grad! Samtidigt kommer inte gymnasietiden tillbaka även om jag skulle vilja. Och nej, jag vill inte vara tillbaka där. Det var en rolig tid visst, men fylld av turbulens och drama. Fantastiskt mycket drama om jag tänker på det.

Vart vill jag komma? Jag tror att jag vill komma dithän att jag behöver komma ut lite. Jag stänger så lätt in mig och "har inte tid". Sambon är iväg och spelar spel medan jag sitter och pluggar. Förmodligen skulle pluggandet gå mycket bättre om jag ibland tog mig ut och träffade lite folk, fick lite nya perspektiv på saker och ting. När jag är färdig med examensjobbet vill jag nog göra något roligt. Kanske åka och hälsa på någon jag inte träffat på länge?