Snö och min bitterhet gentemot Projekt Albatross

Säsongens första snö har just behagat att falla ned i vår balkonglåda. Själva balkongen är mest blöt eftersom snön är inte livskraftig nog för att överleva den.





Idag har jag läst Holme och Solvang om kvalitativa metoder och forskningsetik och om hur man väljer ut intervjupersoner. Sen har jag snabbfräschat upp mitt minne kring första världskriget för att hjälpa till med att hitta vettiga källor. Hurra för databaser och studentinlogg!

Tyvärr måste jag erkänna att mina kunskaper kring första och andra världskriget är sorgligt begränsade. När vi läste om det i högstadiet utsatte vår skola oss för något som kallas Projekt Albatross. Framgångsrikt enligt alla, utom eleverna som blev försökspersoner. Det handlade om att man skulle ha lärarlösa lektioner och istället arbeta i små grupprum med tillgång till internet. Där skulle man ta ansvar för sitt eget lärande och sätta sina egna studiemål.

HAHAHA! Förlåt om jag låter bitter nu, men att låta ett gäng 13-15åringar sitta i långa tidsblock och studera utan handledning och förvänta sig att de ska uppnå en kvalitetesmässigt god inlärning är ju bara befängt.
Till råga på allt fick min grupp dela rum med den stökigaste gruppen på hela skolan. Lärarna hade någon förhoppning att vår studieinriktade lugna grupp skulle påverka den stökiga och allmänt skoltrötta gruppen positivt. Mhm, men jovisst...
Behöver jag förresten berätta att vi inte såg något av tillgången till internet? Vi fick sitta med våra gamla böcker och svara på frågor ur ett häfte lärarna skrivit ihop.

Faktum är att Projekt Albatross, som det skulle vara, påminner otroligt mycket om högskolestudier. Jag gillar mina högskolestudier. Jag älskar att kunna ta eget ansvar och att få planera min tid rätt fritt. Jag tycker det är roligt att studera! Men till saken hör att jag är vuxen och mogen nog att förstå orsak och verkan. Min hjärna är så pass utvecklad i dagsläget att jag på ett helt annat sätt kan tänka, dra slutsatser och ta konsekvenserna av mitt handlande. Dessutom slipper jag sitta instångd tre timmar i sträck med ett gäng skrikande skoltrötta, hormonstinna ungdomar. DET gör ju faktiskt det hela betydligt lättare!