Steg ett: Rita ett uppochnedvänt ägg. Det behöver inte vara perfekt.
Steg två: Rita (löst) ett kors mitt i ansiktet. Det vågräta strecket ska vara ungefär på mitten.
Steg tre: markera ut för ögon och näsa. Avståndet mellan ögonen är detsamma som ett ögas bredd. Näsans bredd är detsamma som ett ögas bredd. Se bild nedan.
Steg fyra: Bredden på en leende mun är ofta densamma som mellan ögonens pupiller. En icke leende mun är kortare. Vart man placerar munnen är olika. En del säger att överläppen ska sluta på en tredjedel av avståndet mellan näsan och hakan. Observera att läpparna även rör sig uppåt och nedåt i ansiktet när man gör olika miner.
Steg fem: Öronen är lika långa som avståndet mellan ögonbryn och näsa. De ska även placeras där.Steg 6: Sudda försiktigt bort stödlinjer och börja med det roliga, ge ansiktet liv. Rita dit hår , linjer i ansiktet, etc.
Några råd på vägen:
Ingen är helt symmetrisk i ansiktet! Det är inte jätteviktigt att det ena ögat är lika stort eller har samma form som det andra. Det osymmetriska ger liv till teckningen.
Näsans längd är olika från person till person, liksom dess form.
En del människor är runda i ansiktet, andra är smala. Vissa har väldigt breda käkben, andra har liten haka. Det uppochnedvända ägget är en bra grundform, men lek gärna lite med ansiktsformen, det är kul!
Schysst, sånt här behöver jag lära mig!
SvaraRaderaÖh, det här var mer kunskap än mina bildlärare i högstadiet lyckades förmedla på 3år.
SvaraRadera/Hoffa
Erika>>> Ja, gör det. Det är jätteroligt att teckna ansikten :D
SvaraRaderaHoffa>>> Det är faktiskt både skrämmande och illa! Det här var bland det första vi fick lära oss när vi började få riktiga bildlektioner i femman. Att förstå proportioner gör en sådan skillnad när man tecknar människor. Att sedan ha grundläggande tekniska kunskaper är jätteviktigt för utvecklingen i bildskapandet. De flesta barn tycker det är kul att utvecklas och bli bättre, men hur ska de kunna lära sig något om de inte får verktygen?
Läraren kanske gick igenom detta på någon lektion, jag minns inte. Felet överlag var att vi inte hade något som helst skriftligt utbildningsmaterial utan allt gicks igenom muntligt. Dvs missade man något var sjuk, temporärt ouppmärksam (Vi pratar om 5:an här) eller blev kastad suddgummi på hade man missat det för gott och det gick inte att komma ikapp.
SvaraRaderaÄven det som man kanske lyckades lära sig föll fort bort efter som det aldrig var någon repetition.
Slöjdlektionerna var ännu värre. En del av mina bildlärare verkar i alla fall försökt förmedla något (men inte fattat att man inte bara kan gå igenom något muntligt en gång och sedan tro att alla minns det för alltid.) Slöjlärarna försökte inte ens, de lektionerna var allmän lekstuga.
/Hoffa
Hu ja! Under våra träslöjdslektioner fick vi lära oss att det var okej för killarna att klippa/dra av stora tussar från håret på tjejerna och under syslöjdslektionerna fick i alla fall jag lära mig att man skulle pressa isär sömmarna därför att läraren SA det. Vilket ju resulterade i att jag faktiskt inte förstod vitsen med det förrän flera år senare. Mycket matnyttigt.
SvaraRaderaLustigt nog gillade jag slöjdlektionerna i alla fall.
Vi hade till och med prov i perspektivlära på bilden. Det var lite udda att få rita ett prov :D
Tack, det var precis vad jag behövde. Jag tänker vidareförmedla tipsen till mina elever. Jag ska hälsa från dig och tipsa om din blogg. (PS Jag är inte bildlärare, men tycker skapande kan passa i flera ämnen...)
SvaraRaderaHälsn. Fia
Vad roligt att höra, nu blev jag glad :D
SvaraRaderaVilken utmärkt instruktion. Jag tänker också använda denna med mina elever. Jeanna
SvaraRaderaOkej bra jag är klassens mästare på att rita nui TACK<3!!
SvaraRaderaDetta vad jag behövde! Jag gör flera olika ritningar ( fritt) men jag kunde inte göra så bra ansikten för ens nu när jag såg din beskrivning. Tack så mycket Bella för din super bra beskrivning // Biffen =)
SvaraRadera