Lajvsockerchock

Jag har ett lajvsug som inte är av denna världen. Inte så att jag vill iväg på första bästa lajv, men jag vill väldigt gärna åka och lajva med en viss Fröken Godisbit. Där kvittar det lite vad, när eller hur. Vi brukar ha roligt lite hursom. Det hela började med att jag satt och läste ett utdrag från ett par timmars spel på Syskonskapets lajvchatt. Det är länge sedan jag var aktiv där, men många roliga kvällar har jag haft där. Framförallt då internet var en nyhet för allmänheten och jag inte hade en aning om hur många fantastiska tokar som fanns där ute. Folk som var som jag. Det vill säga - folk som inte var som alla andra i skolan. Med det sagt är det inte fel att vara "som alla andra i skolan". Nåja, inte på det stora hela i alla fall, men det är heller inte lätt när man bor i en liten byhåla och inte är som alla andra.

Det här var på den gamla (och dyra) tiden. Tiden för telefonmodem och när jag smög upp mitt i helgnatten för att spela. Och lite för höga telefonräkningar för att det egentligen skulle vara helt okej. (Förlåt mamma och pappa!). Samtidigt hittade jag vänner, somliga har jag kvar än idag medan andra har försvunnit någonstans på vägen. Jag hittade så småningom även VÄS där bordsrollspel och lajv tog över efterhand, men Syskonskapets lajvchatt betydde så mycket då, back in the days.

Jag var på en del lajvchattsträffar och har foton. Ojoj vad jag har foton! Ni vet såna där gamla på papper som måste scannas in. Jag drabbas omedelbart av svåra nostalgikrämpor när jag öppnar lajvfotoalbumet. Hela magen vrider ihop sig av ett enda stort NAAAAW vad alla är SÖTA! Så ni förstår varför jag har såna problem att scanna in bilderna. Jag ligger på golvet och kvider av sockerchock och når därmed inte upp till scannern.

Svart tubgrejsimojs

Ytterligare ett projekt ur VampireKnits. Julklapp till den rara flickan som gav mig boken. Måste säga att hon klär bättre i den här skapelsen än jag gör, tur det.

Stickad i mjuk och svart ull. Kan tänka att den värmer nu när vintern behagade slå till.

Team Jacob

Gooo Team Jacob! Ehhhh... Ja nej, jag har ju varken läst eller sett Twilight, men jag har stickat en mössa ur Twilightinspirerade VampireKnits (Eller Vampyrstickning). En julklapp till fina Johanna eftersom hon HINTAT om att det skulle vara så uppskattat. Själv trivs jag rätt bra i mössor med öron och om jag orkar ska jag sticka en åt mig själv så att vi kan springa runt och yla tillsammans.

Sedärja.

Så kom sambon hem plockade upp batteriet till kameran och frågade vad problemet var. Där, mitt framför ögonen på mig, låg det. Jag fick ju i alla fall en del garn spunnet. Tvåtrådigt spunnet på droppslända från Bäck och rep på Gotland.

Nästan, bara nästan.

Grr... Sladd hittad, men inget batteri och utan batteri inga bilder. Nu går jag och spinner mer garn tills jag lugnat ned mig och sen funderar jag på att öppna en bok istället för att bete mig som en yr höna.

Attans!

Är det inte typsikt så säg. När jag äntligen har både tid, motivation och ork att tömma mina kameror så är kortläsaren borta, men då jag är på det lösningsorienterade humöret idag tänkte jag att det löser sig ändå. Då inser jag att batteriet till lillkameran är borta samt att usbsladden inte ligger på plats. Gah! Visst kan jag köra in bilderna i lilldatorn och sen föra över dem via bluetooth, men så mycket jobbigare det blev. Näh...

Om förkylningar och kudenvård medelst te.

Här sitter jag och är sjuk medan Prolog, Sveriges bästa lajvkonvent närmar sig. Imorgon är det dags och jag är mer eller mindre döv på ena örat. Bådar inte gott inför alla intressanta föredrag och diskussionsgrupper jag anmält mig till.

Dricker ohemula mängder te och försöker tänka mig frisk. Sambon var sjuk i förra veckan, men pallrade sig ned till den lokala tehandeln för att införskaffa nya testrumpor. Eftersom han lät så genomförkyld fick han en skopa förkylningste med sig hem på köpet. Det kallar jag kundvård det! Vi har förmodligen världens bästa tehandel här i Västerås.