Livssnurren

Ibland känns det som att livet står helt still. Sen rinner det på som ett syndafall från en överfull ketchupflaska när väl proppen bestämt sig för att släppa. I princip det mesta är kaos nu och jag räcker inte riktigt till någonstans. Försöker ta några djupa andetag och bara vara. Men, ni vet. Man vill så mycket mer än vad man klarar ibland. Och ibland måste man klara så mycket mer än man vill.

Under tiden jag försöker rensa upp i röran, bildligt och bokstavligt så lämnar jag en bild på ett armband jag snurrade ihop. Det finns fler liknande i olika färger och former, men jag är ju så dålig på att fota saker innan jag ger bort dem. Nå, inget nytt under solen där i alla fall. Skönt att något är som vanligt .

Allahelgona

  

Allahelgona och ljussättning på gravarna. Mormor och morfar, farmor och farfar och så Henke förstås. Det är svårt att tänka sig att det är 16 år sedan han dog, men tiden liksom fortsätter. Fast då när det hände kändes det som att jag frusit fast i den medan alla andra bara knatade på.

Egentligen är ju kyrkogårdarna som vackrast när det är mörkt ute och alla ljusen lyser, men vi åkte tidigt. Det är så hopplöst att försöka trängas med alla andra som väntar till dess det är mörkt. Det viktiga är ju ändå att jag får tända ljusen och ha en stund för mig själv att minnas på.

Pressade äpplen

När hantverkslusten är sisådär är det ändå skönt att känna glädje över att jobba med händerna. Igår lånade vi en större press än vår egen och pressade över 30 liter äppelmust i ett svep.

Det var en fantastisk höstdag med så otroligt vacker ljus och vackra omgivningar ute på landet.

De flesta äpplena var Ingrid Marie från äppelträdet i mina föräldrars trädgård. Ett gammalt träd där äpplena växer som druvklasar och där det knappt syntes att vi plockade av en sisådär 30-40kg äpplen. Musten blev alldeles fantastisk, rosa och djup i smaken. Vi drack ett gäng liter direkt från pressen.

Det är något tillfredsställande i att ta tillvara på frukt på det här viset. Det kommer ju så mycket på en gång. Nu funderar vi på vad man skulle kunna göra av resterna som blir av pressningen. Den här gången gick det ned i komposten, men man kanske skulle kunna baka på det?

Smokkr + eura

Det är inte ofta det händer, men ibland lyckas jag få ett foto på något jag gjort klart. Det här är resultatet av min euraklänning plus min smokkr (hängselklänning) handsydda med vaxad lintråd båda två.

Smokkrn är en alldeles utmärkt höstklänning, tjockt ylle fodrat med linne i livet eftersom den är så stickig att den sticker igenom linneklänningar och allt under. Men den är galet varm om sommaren så jag planerar att göra en ny i ett mindre stickigt och tunnare ylle. Sen kommer det bli en mellanklänning i ylle och förmodligen en kvinnokappa. tyg finns redan hemma, det är tiden som tryter.

Falsk metall

Flask metall, eller att tejpa saker med aluminiumtejp är en rolig teknik. Det går att göra mycket med enkla medel. Det finns de som tejpar in hela möbler. Jag nöjer mig med mindre grejer, men någon gång drömmer jag om att bygga en snygg futuristisk kista.

Här har jag gjort ett grattiskort. 

Material:

Mall (om du inte vill köra på frihand)

Kartong

Aluminiumtejp

Lim

Färg (hobby, eller akrylfärg)

Vass kniv (skalpell eller brytkniv)

Sax

Papper (toapapper eller hushållspapper duger fint)

Penna eller annat verktyg för att bearbeta tejpen med.

Skär ut en bit kartong så stor som kortet ska vara. Skär sen ut olika former (använd mallar om du vill). Jag har skurit ut en stjärna, bokstäver, siffror,banderoll och så vidare.

Pussla ihop din design och limma dit den på kartongkortet.

Riv små bitar av aluminiumtejp och tejpa på dem i ett överlappande mönster. Pressa ned tejpen i alla skarvar av designen. Ta baksidan av en penna (eller annat bra redskap) och gnugga så att alla detaljer kommer dram.

När du är nöjd tar du en klick färg, jag tycker svart blir snyggast, och stryker över. Låt torka i ett par sekunder sen tar du en papperstuss och drar över ytan så att färgen enbart fäster där du vill ha den. Tänk springor och skarvar så att 3D-effekten förstärks.

Förkylningsserie

Inatt vände det. Första dagen utan feber och jag nyser och hostar lite mindre. 

Firade helgen med hostmedicin och The Guild. Kollade igenom alla sex säsonger på rad. Igen. Men det är en rolig serie, lagom enkel att hänga med i. En bra förkylningsserie. Och nu ligger alla avsnitten hopklumpade säsong för säsong på youtube. Så smidigt.

Vi behöver skaffa ny dator. Jag vill spela spel och vår stationära har packat ihop.

Euraklänning

Innan jag blev sjuk påbörjade jag en euraklänning. En vikingaklänning baserad på finska fynd om jag minns rätt. Äh, Google är din vän. För mönster kan ni titta in hos:  https://hantverkat.wordpress.com/tag/euraklanning/ det gick löjligt lätt att plocka ihop klänningen med en här beskrivningen.

Jag valde att göra den i lila linne. Det är möjligen inte en bra färg att välja om man vill återskapa vikingatiden mer seriöst, men just nu är jag mer intresserad av vad som ger mig inspiration än att vara seriös. 

Klockan fem på morgonen

Klockan är fem på morgonen och jag har hostat mig vaken. Hostat sådär så att halsen spänner sig och försöker kräkas på ren reflex. Och här är grejen med mig; jag kräks inte. Jag kräks inte. Det är så djupt fastrotat i mig och paniken väller upp vid minsta lilla känning av illamående. Jag har inte kräkts sedan jag hade min sista magsjuka i högstadiet och så tänkte jag låta det förbli.

Nu sitter jag här med hostmedicin och honungsvatten och morgondagens alla göromål avbokade. Jag hade velat gå på boksignering i Stockholm, men näh. Jag får hoppas att författaren till Odinsbarn (läs den!) kommer tillbaka en annan gång.

Det är faktiskt inte utan att jag tycker lite lite synd om mig själv. Samtidigt så inser jag att det är en vanlig förkylning. Den går snart över. Sambon har fyllt på matförrådet och det finns snorpapper så det räcker. Jag har ju dessutom lyckats låta bli att kräkas hittills. Win!

Uppuppochiväg!

Så var det dags igen.

Varje gång jag flyger panikläser jag en bok eller två. Man skulle kunna tycka att det skulle kunna vara skönt. Bara luta sig tillbaka och läsa i lugn och ro.

                         Arlanda

Men näh. Jag behöver den där boken för att hantera insikten om att jag sitter jättejättejättejättehögt upp i en liten låda. Eller snarare för att slippa hantera det.

                     Uppe i luften

När vi åkte till London slukade jag den  nyutkomna Odinsbarn (Norsk, fantastisk fantasy - läs den!). Den här gången blev det Eld, fortsättningen på Cirkeln. Den har stått oläst länge i bokhyllan nu. Jag tänker att den förtjänar lite kärlek nu.

                        Frankfurt